|
|
|
|
|
Må
|
Ti
|
On
|
To
|
Fr
|
Lö
|
Sö
|
| | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | |
| |
April (2024) |
|
|
|
|
| (3) |
|
| (1) |
|
| (1) |
|
| (1) |
|
| (2) |
|
| (1) |
|
| (3) |
|
| (3) |
|
| (16) |
|
|
|
| (9) |
|
| (1) |
|
| (1) |
|
| (2) |
|
| (9) |
|
| (2) |
|
| (1) |
|
| (2) |
|
| (1) |
|
| (3) |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| Inlägg: 31 |
| Kommentarer: 0 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
 |
Jobbiga tankar...
Vissa personer vet om att jag inte har mått så bra psykiskt på senaste tiden.. Ständigt oroad över framtiden, har jobb fram till iaf Januari oxå, men sen då? Hyra på lägenheten, bilen, katterna, hästarna osv, det går inte ihop på de lilla man får ut från a-kassan.. Sen vet jag inte vad jag vill bli, vad jag vill jobba med, det har alltid skrikit yrkesförare, men jag är tveksam, lite sugen på o bli maskinist, eller bil/lastbilsmekaninker.. Eller varför inte jobba i ett kostall... Jag vill så förbannat mkt.. Det får mig att må SÅ dåligt..
Så nu idag kom där ett meddelande på FB från min fd chef i Varberg, jag blev både glad och riktigt ledsen när jag läste det, hon undrade om jag hade intresse av att komma tillbaka till gården, hade jag kunnat så hade jag skrikit JA så högt jag bara kunde.. Meen så är ju inte fallet, vilket gör mig så ledsen, har ju 3 månaders uppsägning på lägenheten, sen jobb som jag sa iaf Januari oxå, sen har jag ju mina två katter, och dom vill jag absolut inte göra mig av med, men hade blivit problem att ta med dom upp då jag hade skullat bo med två hundar som inte är några kattfantaster, hatar och jagar katter..
Varför kan livet aldrig bara vara enkelt, för en gångs skull, någon gång iaf, men nej ständigt dessa jobbiga val och beslut som måste göras.. Vet snart inte vart jag ska ta vägen, är så mkt jag vill göra, uppleva.. Men jag hinner ju inte.. Jag hinner inte med mitt eget liv.. Och det gör mig bara så deprimerad, så ledsen..
Tänker på min mormor när jag ställs mot väggen, när jag inte orkar längre, jag frågar om råd, men blir inte klokare.. Inget är bra nu, det är ofta det inte är bra, men jag tycks alltid ta mig upp, en liten bit för att sedan falla igen, som ett hårt slag i magen. Jag saknar min mormor så ofattbart mkt, hon togs ifrån mig alldeles för tidigt, för mer exakt 13 år sedan.. Jag minns det som igår, begravningen. Jag grät inte, ville visa mig stark, men inombords så skrek jag, jag mådde så dåligt. Men det var ingen som såg det, jag låtsades att jag mådde bra, vilket jag gör än idag, allt är baserat på en enda stor fantasi.. Jag vill må bra, jag vill kunna le inombords precis som jag kan på utsidan, men jag har blivit bra på att låtsas, bra på att ljuga.. Ibland är det nästan så man tror på sig själv, inbillar mig så mkt att det till sist låter som om det vore sanning.. Jag vet inte hur länge till jag orkar, vet inte hur jag ska ta tag i det, fungerar inte att prata om det som många säger, jag har testat det, det blir nästan värre av det, känner mig svagare när folk vet, när dom vet hur det egentligen är, sanningen..
Sen blir jag ledsen av att se min hund förtvina, lilla Gina.. Hon blir i mars 11 år gammal, hon är så pigg och framåt i huvudet, man skulle kunna tro att hon fortfarande bara är två år gammal, men hennes kropp orkar inte längre, hennes syn har blivit riktigt dålig (grå starr) och även andra konstiga fläckar på iris, och hon har konstiga knutor lite varstans på kroppen, bland annat på sina juver, mamma tror hon har juvertumörer, och det bådar inte gott. Mamma tror inte att hon har så långt kvar.. Jag är så rädd för den dagen då hon inte längre finns där. Hon är den som vet allt, det är henne jag har pratat med när jag varit ledsen, när allt har känts tungt, vad det än har handlat om.. Jag vet inte vad jag kommer göra den dagen, halva mitt hjärta kommer dö ut..
Tillbaka till min mormor, i våras när jag bodde i Varberg så hade vi ute ett medium, vi var ett gäng tjejer från gården, vi hade en seans och mediet berättade vad hon såg och kände.. Hon berättade något om varje person, och det var skit läskigt hur "rätt" det var som hon sa.. Mediet visste alltså inget alls om någon av oss och endå kunde hon berätta saker som stämde, jag var sjukt skeptisk till det hela från början men nu har jag definitivt andra tankar om det! Hon berättade om en person i taget, peronen kanske hade haft ett tidigare liv, som hon då berättade vad man hade varit i de livet, eller som några, kunde ha någon "med sig".. När hon kom till mig så sa hon att jag då hade någon med mig, en äldre kvinna, hon berättade vad hon såg och kände, och det stämde så väl in på min mormor, mitt hjärta tog ett stort språng och tårarna fullkomligt sprutade ut.. Mediet sa att mormor då hade skojat till de och sagt att jag inte skulle hålla på med småhästar utan skaffa mig någon jag hade mer nytta av, någon jag kunde rida på. (Mediet visste inte i detta läget att jag ens hade ponnyer) Vilket gjorde att man trodde på det mer och mer.. Hade under den perioden mkt gubbel ang pengar.. Och under seansen hade då mormor sagt att det skulle lösa sig, på ett eller annat sätt, det skulle lösa sig. Det var nästan obehagligt när mediet sa dom sakerna hon sa, för det stämde så väl.. Så det måste ju tyda på att där finns någon, och jag hoppas det är min mormor, jag saknar henne så! :(
Är nu sönderbölad efter detta inlägget och tom på ord.. Ska ta och laga lite mat nu, lagom sent på de.. Blir iaf hemmalagad lasagne.
Tack o hej!
|
|
14 November 2011
| Jobb
| 0 kommentar
|
|
|
 |
|
