Tänk om jag fick en krona för alla gånger jag gått på jobbet, passage, kören eller nån annanstans trots att jag mått så oerhört dåligt att jag knappt vetat vad jag gjort eller varför, då skulle jag vara miljonär.
Men man får inte ens ett Bra gjort!!! Eller, Roligt att du kom!!
Börjar kännas som att jag ska sluta gå ut... Det tar bara emot.
Alla som någon gång prövat ha dessa bekymmer kan säkert bekräfta! Och att de som inte haft problemen inte tar på allvar när man säger hur man känner. Man kanske inte ens kan beskriva exakt hur man känner sig, därför att man är så slut i huvudet bara av att leva och försöka fungera.
Jag,och alla andra med liknande bekymmer är värda ett pris! Ett bragdguld! Och lite lite uppmuntran så man vågar gå på saker som kräver ansträngning igen... För med varje gång man går och känner det minsta lilla motstånd så tar man en bit som gör det svårare nästa gång. Och är det redan ansträngt, krävs det inte så mycket!!!
Men jag kräver väl för mycket?
Ibland är jag så ledsen och så trött och så frustrerad att jag inte vet vad jag säger. Och det värsta är ju att det inte syns på utsidan alla gånger hur man mår... Det är därför man inte blir tagen på allvar!!!