Det small i ett fönster här hemma hos mig och då jag skulle titta vad det var som small, hittade jag en förvirrad gråspett hona på backen.
Tog upp den och det blödde lite ur näbben. Då jag höll i henne, kände jag hur hennes hjärta bultade i hennes lilla kropp. Hon slöt sina ögon och jag trodde det var färdigt med henne, men så länge jag kände hennes hjärta bulta, tänkte jag att hoppet inte var ute än. Jag hämtade en pappersask och satt henne i den. Att släppa ut henne i det skick hon var, hade bara slutat i att hon hade blivit tagit av nåt djur.
Efter en halvtimme gick jag dit för att kolla hur hon mådde och om hon fortfarande var vid liv. Då hade hon kurrat ihop sig till en liten dunboll och lagt huvudet under en vinge, hon sov.
Jag lät henne vila i fyra timmar och då jag skulle titta till henne igen, hade hon börjat hacka hål i lådan, så det var ju positivt! Hon verkade vara oerhört pigg och utvilad.
Jag tog henne ur lådan och hon skrek som om jag skulle äta upp henne. Hon hade piggnat till, så jag gick ut på bron och sa att hon inte fick komma tillbaks och hacka hål på mitt hus, nu då jag hade vore så snäll att hjälpa henne att återhämta sig.
Jag strök henne på hjässan, hon tittade, jag släppte och där for hon med lätta och bestämda vingslag ini Höglandskogarna…..