Ibland kan jag känna hur minnena går genom hjärnan.
Gick på knastrande snö idag och hela mitt minne förflyttade mig tillbaks till 1985.....
Där gick jag, i kanten av Krutfjellet, med Røsvatn på min vänstra sida....
...med en mjuk och lättstyrd spark på juldagen.....för att hälsa på Asmund och Karin Krutnes ♥
Jag minns väl hur snön knastrade under mina moonboots, hur kylan tog tag i mina kinder och hur stjärnorna gnistrade på himlen då vägbelysning saknades. Jag minns hur gott Karins pepparkakor smakade och hennes hemmagjorda smultringer.....Jag minns Asmunds glädjande flin, då han drog stråken på sin hemmagjorda violin.....
Det var jul det.....! Jag kan ibland känna hur hjärtat mitt ömmar av saknad till det som fanns då.....Tänk om klockan gick att skruva tillbaks.....
Ibland önskade jag att det gick ♥
