Startsidan Blogg Fotoalbum THAI OCH EIKO Gästbok Om mig Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<
Mars (2024)
>>


Det är bara en kula som gäller!

Hunden är människans bästa vän sägs det ju, men hur ställer sig denna åsikt då de gör saker som gör oss oerhört upprörda?

Då man tittar i valplådan och skall välja sin valp, gör man ett val som man skall leva med i minst 8-10 år. Denna individ skall du dela ditt liv med och den skall bli din nya familjmedlem. Du skall ömma och vårda den med hela ditt hjärta och din själ. Vi gjorde det valet 2004.

Enki och Aron

Vi valde en hane som vi döpte till Enki. Enki är en bestämd kille. Här fick vi tala om vem som var flockledare redan första dagen han kom in i vårt hus. Han visade tänder och ingen respekt för sin nya familj. Han var väldigt självsäker, men även lite osäker. Det gick ju bra för oss som var vuxna att tillrättavisa honom, men hur går det då det finns med en liten människa i flocken?

Att vara konsekvent och ha bestämda regler är ju ett måste vid hundfostran, så då en hund inte lyder, tar vi ofta till en metod där vi lägger ned den på backen, så att den skall visa sig underlägsen....Detta är dock en svår manöver för en liten människa.

Enki i Lappstugan

Det sägs ju att hunden skall gå undan då den känner sig trängd, men är inte det att “förmänskliga” det hela? I en vargflock så säger ju flockmedlemmarna ifrån med ett nafs, vissa tänder/ragg eller ett morr. Mycket kroppsspråk. Vissa människor förstår detta språk, i viss mån, men gör ett barn det? Förstår dom att detta morr betyder “stick”, “låt mig vara i fred” då hunden är trött efter en lång jaktdag, eller “jag är högre i rang än dig!”

Min och Enkis första älg 2005

Enki, den perfekta jakthunden, gick inte undan. Han meddelade vår son med sitt eget språk, det språk som var naturligt för honom då han kände sig obekväm i vissa lägen. Det började med ett nafs i valpåldern. Aron blev såklart rädd nafset och drog sig undan, något man aldrig skall göra i ett sådant läge. Aron var då bara två år och då är det inte så lätt. Valptag, tänkte vi. Vi tillrättavisade Enki, men redan där, visste han att han var högre i rang än Aron. Vi förklarade för Aron att han inte kunde klättra/hänga/dra eller vad det nu skulle kunna vara med Enki, för han gillar inte det. Det gick ju bra så länge vi höll ögonen på båda, men hur blir det då man vänder ryggen till? Det gick aldrig att lämna dom ensamma....

Hur fungerar det i vargflocken? Hur är det då en ledare vänder ryggen till där en individ vill klättra i rang? Jo, denna individ tar nu sin chans att klättra.

Så detta otrevliga valptag hände om igen vid två tillfällen, den sista var det allvar! Det var nära ögat att detta kunnat sluta riktigt illa, men vems fel är det egentligen? Hunden eller människan?

Enki på väg mot Holmtjärna

Vi bjuder ju dessa fyrbenta vänner ini våra hem. Vi ger dom ett kärt namn och kallar dom för vår bästa vän, men vi glömmer många gånger bort att de är flockdjur och att deras naturliga beteende inte alltid överensstämmer med vårt .

Då Aron blev skadad av bettet kände jag mig arg och besviken över hunden och dels misslyckad över mig själv som hundägare att jag inte tog Enkis beteende mera på allvar. Var han sjuk? Hade han ont? Oj, vad jag funderade. Kommentarer från omgivningen blev många. Den kommentaren som brände sig fast mest i mitt huvudet, var en kommentar som tyvärr många gav mig:

-”det är bara kula som gäller!”

Är det verkligen så det är? Hur många människor är det väl inte som inte gillar barn och väljer hellre hund framför ett barn? Hur ofta är det väl inte människan gör fel och lägger skuldenhunden? Hur många gånger har man inte sett barn göra illa hundar? Är det inte naturligt att hunden, som då har kommit till sin flock, att tala om: “jag gillar inte detta, lägg av!” med ett nafs eller morr?

Jag försvarar inte en hund som biter, men jag tycker inte om att all ansvar alltid skall ligga på hunden. Är det verkligen så att den SKALL gå undan och att den skall avlivas så fort den visar agg?

Jag tror inte att en kula alltid är den rätta lösningen. Enki flyttades. Han kom till en ny flock utan barn, med bestämda och starka flockledare. Där får han jaga, bli klappad och vara lycklig.

Jag grät i många veckor då Enki flyttade. Jag kunde ibland höra hans skall. Saknaden efter honom är enorm, men det värms ändå i mitt hjärta att jag valde en ny flock istället för en kula.....

Tänk Er för innan Ni skaffar hund. Har jag nog med tid? Har man hundar sen förut, är det rättvist då att skaffa ytterligen en? Passar denna hunden jag vill köpa min familj? Vilka behov har hunden jag är intresserad av och vad vill jag använda hunden till? Vi är alldeles för upptagna över våra egna behov, men ser sällan till hundens behov. Vi är väldigt egoistiska! Hälsa på olika klubbar då de ha klubbdagar. Gå valp- och dressyrkurser. Köp böcker om hundrasen eller hundar.

Enki, Aron och Wiggo julen 2005

En bok som jag varmt rekommenderar är I huvudet på en hund, en bok om hundens psykologi och beteende, skriven av Bruce Fogle


       
15 December 2011  | Livet | 10 kommentarer
Håller helt med dig! Fler borde tänka så, men oftast får tyvärr hundarna avsluta livet. Härliga bilder!

Webbplats: http://sojf.wordpress.com
Skrivet av Sofi H den 20 December 2011 22:48
Bra skrivet! Jag tog hand om Konjak (se hemsidan) Han hade det inte bra hos sin husse och var nervös, skällig och pinkade inne 10 ggr på natten. Nu är han trygg, gosig och en fin lekpappa tilll alla som varit valpar. Han skulle skjutas för han inte jagade. Men det var fel på hussen ...Skönt att omplaceringen blev så lyckad.

Webbplats: http://lindsjotaxar.blogspot.com
Skrivet av Majsan den 16 December 2011 22:18
Åh, vad bra skrivet! Vet precis vad du menar... vi har också omplacerat en hund som inte mådde bra i vår flock.. Det bästa vi gjort men det var jobbigt. Nu har hon det jättebra och de "problem" hon hade hos oss är som borta :-) Tack för titten hos mig! Förresten.. jag får inte till "snön" hos mig.. satt en hel kväll och det bara inte gick.. fint i alla fall :-))

Webbplats: http://www.glavaris.blogspot.com
Skrivet av Jane Maria Therese den 16 December 2011 21:33
jadu Miranda du kan verkligen skriva både tänkvärt och så man blir verkligen berörd av din text. Många kloka och tänkvärda ord. Kram på dig.
Skrivet av Mari-Anne den 15 December 2011 22:30
Ja, fina bilder och tankar. Att tänka på vårt eget beteende i förhållande till hundens värld- viktigt men inte självklart hos alla.

Webbplats: http://lavskrikan.blogspot.com/
Skrivet av Sandra den 15 December 2011 19:36
Mycket klokt skrivet! Oftast går det att precis som du gjorde, omplacera en hund, att den "testar" rangen hela tiden hos en innebär ju inte att den gör så hos en annan. Och just Barn har ju svårt att visa rangordning, oftast så brukar ju dock hundar inte försöka visa rang mot barn utan accepterar barnet som en i flocken och att det barnet står över. Och det är ju naturligt att en hund måste få försvara sig, en hund brukar ju göra det som absolut sista utväg, och varnar även först, man måste som hundvän kunna tolka tecknen bara, tyvärr kan det ju bli ett riktigt utfall ibland, och då måste man ju se allvarligt på det, händer det igen kanske det inte var nåt tillfälligt bara. Själv har jag den egenskapen att alla hundar står under mig, från att jag var liten, utstrålar väl "Alfa" eller nåt. och så gott som alla hundar tycker om mig :) Iaf, en kula ska vara absolut sista utvägen. (hmm, blev visst en massa skrivet osammanhängande här :) )
Skrivet av Magnus K (Avaträsk) den 15 December 2011 18:25
Glömde att säja att bilderna är jättefina och härliga!! :)

Webbplats: http://www.susannelindsfoto.blogspot.com
Skrivet av fjällripan den 15 December 2011 16:40
Tänkvärd och intressant läsning. Förstår din saknad men så skönt att han fick komma till ett nytt hem där det fungerade bättre :) Ha det så bra!

Webbplats: http://www.susannelindsfoto.blogspot.com
Skrivet av fjällripan den 15 December 2011 16:38
Tack för Din omtanke ang min onda mage, tyvärr höll jag på att säga... är det inte magsjuka utan jag har kroniska tarmbesvär. Mycket kloka ord, tänkvärda, jag höll nåstan på att börja gråta... skönt det trots allt inte blev ett helt olyckligt slut. Hur gammal är Aron? *kram*

Webbplats: http://mammasgullunge.blogg.se
Skrivet av Åsa den 15 December 2011 15:32
Klokt skrivet som vanligt vännen! Kan inte annat än att hålla med, särskilt efter att ha sett Eva-Lotta i jobba med "problemhundar" eller ska jag skriva deras "problemmattar/hussar" för ofta får hunden ett beteende pga ägaren, i andra fall gillar helt enkelt hunden inte små barn, men kan ju för det vara en toppen hund. Man bör därför som du skriver tänka över både ras, vad den kräver, vad man är beredd att ge själv i tid och träning m.m. men även vara medveten om att det inte kanske blir som man tänkt sig och ha en plan även för det isf. Ni löste det ju på ett bra sätt! Och barnen har med stort nöje kikat på Enki då de tror det är Bus, är lite brydd att hans båda öron står upp bara ;-P Och så mysigt Olga verkar ha det i sin säng! Tids nog gör hon nog livet osäkert för sorkarn i Högland ska du se... KRAM!

Webbplats: http://lurans.blogg.se
Skrivet av Therese - Sockenvägens Söta den 15 December 2011 15:24
Namn:
E-post:
Webbplats:
Kom ihåg mig?
Din kommentar:
vilken färg har solen: (för att lura spam robotar)




hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Miranda Hendrika Frings Håf                                             Skaffa en gratis hemsida