Hunden är människans bästa vän sägs det ju, men hur ställer sig denna åsikt då de gör saker som gör oss oerhört upprörda?
Då man tittar i valplådan och skall välja sin valp, gör man ett val som man skall leva med i minst 8-10 år. Denna individ skall du dela ditt liv med och den skall bli din nya familjmedlem. Du skall ömma och vårda den med hela ditt hjärta och din själ. Vi gjorde det valet 2004.
Enki och Aron
Vi valde en hane som vi döpte till Enki. Enki är en bestämd kille. Här fick vi tala om vem som var flockledare redan första dagen han kom in i vårt hus. Han visade tänder och ingen respekt för sin nya familj. Han var väldigt självsäker, men även lite osäker. Det gick ju bra för oss som var vuxna att tillrättavisa honom, men hur går det då det finns med en liten människa i flocken?
Att vara konsekvent och ha bestämda regler är ju ett måste vid hundfostran, så då en hund inte lyder, tar vi ofta till en metod där vi lägger ned den på backen, så att den skall visa sig underlägsen....Detta är dock en svår manöver för en liten människa.
Enki i Lappstugan
Det sägs ju att hunden skall gå undan då den känner sig trängd, men är inte det att “förmänskliga” det hela? I en vargflock så säger ju flockmedlemmarna ifrån med ett nafs, vissa tänder/ragg eller ett morr. Mycket kroppsspråk. Vissa människor förstår detta språk, i viss mån, men gör ett barn det? Förstår dom att detta morr betyder “stick”, “låt mig vara i fred” då hunden är trött efter en lång jaktdag, eller “jag är högre i rang än dig!”
Min och Enkis första älg 2005
Enki, den perfekta jakthunden, gick inte undan. Han meddelade vår son med sitt eget språk, det språk som var naturligt för honom då han kände sig obekväm i vissa lägen. Det började med ett nafs i valpåldern. Aron blev såklart rädd nafset och drog sig undan, något man aldrig skall göra i ett sådant läge. Aron var då bara två år och då är det inte så lätt. Valptag, tänkte vi. Vi tillrättavisade Enki, men redan där, visste han att han var högre i rang än Aron. Vi förklarade för Aron att han inte kunde klättra/hänga/dra eller vad det nu skulle kunna vara med Enki, för han gillar inte det. Det gick ju bra så länge vi höll ögonen på båda, men hur blir det då man vänder ryggen till? Det gick aldrig att lämna dom ensamma....
Hur fungerar det i vargflocken? Hur är det då en ledare vänder ryggen till där en individ vill klättra i rang? Jo, denna individ tar nu sin chans att klättra.
Så detta otrevliga valptag hände om igen vid två tillfällen, den sista var det allvar! Det var nära ögat att detta kunnat sluta riktigt illa, men vems fel är det egentligen? Hunden eller människan?
Enki på väg mot Holmtjärna
Vi bjuder ju dessa fyrbenta vänner ini våra hem. Vi ger dom ett kärt namn och kallar dom för vår bästa vän, men vi glömmer många gånger bort att de är flockdjur och att deras naturliga beteende inte alltid överensstämmer med vårt .
Då Aron blev skadad av bettet kände jag mig arg och besviken över hunden och dels misslyckad över mig själv som hundägare att jag inte tog Enkis beteende mera på allvar. Var han sjuk? Hade han ont? Oj, vad jag funderade. Kommentarer från omgivningen blev många. Den kommentaren som brände sig fast mest i mitt huvudet, var en kommentar som tyvärr många gav mig:
-”det är bara kula som gäller!”
Är det verkligen så det är? Hur många människor är det väl inte som inte gillar barn och väljer hellre hund framför ett barn? Hur ofta är det väl inte människan gör fel och lägger skulden på hunden? Hur många gånger har man inte sett barn göra illa hundar? Är det inte naturligt att hunden, som då har kommit till sin flock, att tala om: “jag gillar inte detta, lägg av!” med ett nafs eller morr?
Jag försvarar inte en hund som biter, men jag tycker inte om att all ansvar alltid skall ligga på hunden. Är det verkligen så att den SKALL gå undan och att den skall avlivas så fort den visar agg?
Jag tror inte att en kula alltid är den rätta lösningen. Enki flyttades. Han kom till en ny flock utan barn, med bestämda och starka flockledare. Där får han jaga, bli klappad och vara lycklig.
Jag grät i många veckor då Enki flyttade. Jag kunde ibland höra hans skall. Saknaden efter honom är enorm, men det värms ändå i mitt hjärta att jag valde en ny flock istället för en kula.....
Tänk Er för innan Ni skaffar hund. Har jag nog med tid? Har man hundar sen förut, är det rättvist då att skaffa ytterligen en? Passar denna hunden jag vill köpa min familj? Vilka behov har hunden jag är intresserad av och vad vill jag använda hunden till? Vi är alldeles för upptagna över våra egna behov, men ser sällan till hundens behov. Vi är väldigt egoistiska! Hälsa på olika klubbar då de ha klubbdagar. Gå valp- och dressyrkurser. Köp böcker om hundrasen eller hundar.
Enki, Aron och Wiggo julen 2005
En bok som jag varmt rekommenderar är I huvudet på en hund, en bok om hundens psykologi och beteende, skriven av Bruce Fogle