är underbar då man hjälper nån som är i nöden. I fredags ringde äventyraren Björn Uglem från Blaikfjället (klicka på namnet hans, så får du se bilder från hans äventyr). Hans skoterkälke hade pajat och han undrade om jag kände nån som hade en att låna ut och om denna person hade läge att köra den upp på släpvagn till Brännåker, så kunde han plocka upp den där.
-“Det är väl lite omständigt!”, sa jag och erbjöd att köra upp vår kälke med skoter. Jag satt i bilen då jag pratade med honom och var på väg till frissan. Jag meddelade han att jag inte kunde komma förrän om några timmar. Han blev glatt överraskad och tackade för erbjudandet och min hjälpsamhet.
Då jag kom hem från frissan, såg jag att vinden smekte stor tallen min på gården. Det betyder att det är snöstorm uppe på Blaikfjället. Jag packade ned mina snöskor, yxa, spade, reflexväst, tändstickor och lite extrakläder, “utifallatt“. Thai fick också följa, för sällskapens del. Sen tog jag skotern och blåste upp på fjället. Genom skogen var det svårt att hitta skoterspåret. Träden var fulla med snö och hängde ned överallt. Kryssmärkningarna hade snöat ned och skoterspåret var så gott som osynlig, men jag hittade upp till Renleden. På kallfjället hade blåsten blåst bort snön på kryssmärkningarna, men det blåste så hårt ibland så märkningarna sågs inte ändå!
Ni kanske tycker det är underligt, men jag älskar sådant vildvär! Thai däremot hatar då det blåser och gav ifrån sig några rejäla yl om hans misstycke.
Vi körde den sista milen till renvaktarstugan, eller Lappstugan som jag brukar kalla den, och ini den hittade jag Björn och en hel drös överraskade tyskar. En varm, stor välkommen kram fick jag och vi kastbytte kälkar. Björn fick min kälke och jag drog hem hans trasiga, så problemet var löst.....
Igår ringde telefonen. Det var Björn som undrade om det var ok att han kom för att lämna tillbaks kälken och han fick ta hem sin. Björn och hans fru kom då jag hade kommit hem från jobbet. Med sig hade han detta fina fotografi på en Nunamiutpojke.
Bilden har han tagit i Alaska.
Fotografiet är signerad och det finns endast tio exemplar av den. Blev SÅ glad över gåvan och den passar utmärkt i mitt vardagsrum..... ♥
Det som känns bäst med hela upplevelsen är att se folk som blir glada, är tacksamma och uppskattar. Många tar allt för givit. Min mage mår bra av att hjälpa andra och se hur glada dom blir över det.
Vad får dig att må bra?
