Att snara ripa är inte det lättaste har jag insett! Inte nog med att jag skall vittja varje dag, men det är ett jädra jobb att lyfta riphagen upp för varje gång det har snöat.
Snöar det dag efter dag och om yr.no meddelar att det kommer att snö i ett antal dagar, låter jag hagen snöa ned efter vittjning, tills det blir bättre väder igen, annars blir jag tokig!
Efter nederbörd skall snaren rensas från snö och is, björkriset skall lyftas upp ur den snö som den har blivit täckt av och sedan får man åka en hel del skidor. Man får åka skoter till det första riphag, men därifrån får man ta skidorna till dom övriga!
Det känns retfullt efter att ha lyft upp hagen, att det just då börjar snö! Det är precis som att någon däruppe spelar ett spratt med mig J
Det retsammaste som har hänt mig vid vittjning är detta igår.....
Då jag anlände till mitt riphag såg jag att ripan/riporna hade varit vid mitt hag och även hade bodd där under natten. Det fanns rikligt med spillning runtom och även snögrottor som dom hade sovit i, men ingen hade gått i snaren....!?
Vad gör jag för fel!?
Sen då jag skulle till att justera hagen, ser jag hur dom står och spanar in mig lite längre bort!!!
Kameran åkte upp fort som bara det. Dom var väldigt trygga!
Det såg ut som att dom vill tacka mig för middagen som jag så fint har “serverat“ åt dom J
Ser Ni båda? Visst smälter dom in bra?
Ja, ja, shit happens J
Skall ärligt säga att jag tycker dom är otroligt vackra i sina rena vinterdräkter och i det fina vita, rena snölandskapet som dom så fint smälter ini. Tycker inte Ni?
Skogen är full av överraskningar
♥
Det är många som frågar mig vilken kamera jag har för dom tycker att jag tar så fina bilder. Många väljer en omständig objektivkamera för att dom vill ha skarpa bilder, men det passar inte mitt aktiva liv. Oftast tar objektivkameror mycket plats med alla sina objektiv, kostar en förmögenhet och är omständiga att plocka fram vid snabba händelser som man vill fånga.
Det finns sällan tid att stå och byta objektiv för att anpassa motivet. Bilderna jag tar kanske inte alltid blir skarpa och fina, men jag fångar det som är viktigt för mig, händelsen. Det känns som att man har ”fångat dagen” på nåt vis, då man har lyckats fota nåt som har hänt under dagen. Det är tack vara denna lättsamma kamera som jag kan dela med mig om mina äventyr till Er. Skulle jag har stått och jäklats med en massa objektiv, tror jag att jag hade missat många fina ögonblick.
Kameran heter Panasonic DMC-TZ20 16x optisk zoom och kostar inte en förmögenhet. Den är liten och behändig. Passar mig perfekt som jägerska!