För tio år sedan, kl.19:44, las en liten kille på mitt bröst.
Jag kan än idag känna den oerhört starka kärleksvågen som gick igenom min kropp. En blandad känsla av oro och kärlek. Jag minns även att jag tänkte;
Är han verkligen min!?
Jag kände en oro över att någon hade lurat mig på hela “kakan“, att någon skulle sno tillbaks han, att allt bara var en dröm!
Där låg han, Nils Aron, 3,5 kilos knyte, med stora mörka ögon och tittade så klokt på mig. Jag minns hur han lyfte på huvudet och skådade sin nya värld och mig, en stolt nybliven mamma, precis som om han ville säga;
"Jaha, det är dig jag har hört i nio månader. Det är du som är min mamma!"
I tio år har jag haft glädjen att lära känna denna envisa, bestämda, hjärtegoda och kloka killen. Ibland kan han göra mig så arg, så att jag inte vet vart jag skall ta vägen och ibland blir jag så överväldigat av den kärleken jag känner för honom. Än kan jag skydda han med mina vingar, men det är inte många år kvar tills han skall börja lämna boet.
Aron öppnar paket imorse 05:45...
Skrev det på hans grattiskort idag att det inte är långt kvar till moppen. Jag såg hur han flinade, men innerst inne önskade jag att det skulle vara långt tills dess, men jag kan inte skydda han i all evighet.
Man får se till att han får så mycket som möjligt med sig i ryggsäcken hemifrån, så att han vet hur han skall ta saker på sin färd till det vuxna livet.
Thai och Aron 2009
Vad kommer det att bli av min dräng, tänkte jag då han låg där på mitt bröst och än idag ställer jag den frågan, Vad kommer det att bli av min Aron?
Älskar dig och grattis på din första två siffriga födelsedag
♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥