Efter tre dryga dagar på NUS i Umeå, kändes det helt underbart att få komma hem. Stressen i stan och lasarett är verkligen inget för mig och jag skulle nog aldrig palla att bo i en stor stad. Då vi kom hem nappade jag på Arons förslag att åka till jaktkojan för övernattning, skönt att få komma från allt stress till lugnet, så att man får vädra tankarna….
"Vill du åka med matte?"
Vi packade med oss nån snabbmat, vin och annat gott, sen blåste vi på skotrarna upp. Thai åker som vanligt villigt frampå med mig, men jag har börjat fundera över på hur skoteråkningen påverkar hans öron, så jag drog på han min pälsmössa (= Inga protester blev det, han bara satt där och njöt över att få följa med!
Thai o Aron i jaktkojan. Lördagsmys ♥
Väl i kojan spelade vi kort, skrattade, pratade och myste. Aron sa innan han somnade;
Mamma och pappa, mina kompisar brukar säga att dom har det bättre än mig, men det kan dom glömma!
Kan inte annat än hålla med, för nog fasiken har man det bra, som får leva så här….
På morgen fick vi än en dag kliva upp till strålande sol. Det hade varit lite nattfrost, så jag bestämde mig för att åka lite skidor med Thai.
Fotografpassä
Underbart skidföre var det! Då jag kom på Högdalsmyra, såg jag att vi hade skrämt en järv. Inte så underligt att han fanns i närheten för det fanns ren precis överallt!
Sen då jag kom på Stutvattenmyra blev jag så glad då jag hörde storspovens sång. Spovens sång väcker många fina gamla minnen. Med ett flin på munnen skidade jag vidare och fick inte nog av att titta mig omkring. Porlande fjällbäckar, små myrtuvor som hade tinat fram, knopp på björkarna, istappar som glänste i solen, ja, det är som att allt börjar leva och blir glad då solen tittar fram. Alla älskar våren, så är det bara!
Tranor på Stutvattenmyra
Fick syn på dessa tranor som även dom, var glada över att det nu äntligen fanns en öppen glugg med nåt ätbart på, på den stora myran. Tycker att tranor ser ut som Can Can flickor, med deras långa lurviga stylen (=
Solen sken, den värmde gott, det var uti hållet för varmt….plötsligt får jag syn på nåt brunt som röres bakom en liten myrholme på Gam Flon….
JÄRVEN!....
.....tänkte jag snabbt och började på engång att leta desperat efter kameran och tror ni inte på fan, att han stannade till då han fick syn på mig och Thai, så att jag lyckades ta dessa två bilder på den.
Men, finns det folke här!?
Det blev väl inte det bästa bildkvalitén, men Ni skall veta vad jag jublade då jag nu fick se den för tredje gången!
Nu fick man bråttom!
Nej, lappsjukan är nåt jag aldrig kommer att drabbas av, man har det alldeles för bra för det!
Ha en fin kväll
♥