|
|
|
|
|
Må
|
Ti
|
On
|
To
|
Fr
|
Lö
|
Sö
|
| | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | |
| |
April (2024) |
|
|
|
|
| (1) |
|
| (5) |
|
| (2) |
|
| (3) |
|
| (1) |
|
| (12) |
|
| (10) |
|
| (24) |
|
| (20) |
|
| (19) |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| Inlägg: 97 |
| Kommentarer: 51 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
 |
Ibland...
....Så kan allt falla på plats. Även om det så bara varar några minuter. De minuterna kan jag leva hela dagen på. När liksom bara den sköna känslan av att njuta av livet infinner sig. När man känner inom sig att man är på rätt väg. När alla måsten försvinner bort, när ren sinnesro intar mig. Jag är inte direkt bortskämd med sådana känslor, men jäklar vad jag har, och forfarande kämpar för att få ynnesten att få uppleva dom känslorna. Som för många så är det skogen som är mitt främsta och mest läkande andningshål. Där sitter jag på min lilla gråsten med en mjuk bädd av vitmossa på. Där får jag ibland en sån otrolig känsla av ro i kroppen, och tacksamhet mot vad livet ger mig. Alla konstiga livsregler, upprättade av människor genom årtusenden försvinner. Endast en känsla av enkelhet kvarstår. Vad som är viktigt i livet är det enda som betyder något just då i det ögonblicket. Så jävla skönt! Där på min sten löser jag upp många knutar. På min sten kan inget eller ingen rubba mig. Hundarna dansar runt mig med sina viftande svansar, kärlek. Min puls slår sakta, min andhämtning känns lugn. Det enda jag saknar där på min kära sten är en kopp kaffe. På min sten känner jag dofter av mulnande löv och mossa. Döda dofter som blir livgivande istället. Allt det tillsammans med en tacksamhet till mig själv som tog ett beslut för 2 år sedan gör att jag kan och vill förmedla till er hur man kan vända sitt liv som hade kunnat sluta i mentalsjukdom eller en för tidig död. Fridens............
|
|
7 Maj 2012
| Anders klurar
| 1 kommentar
|
|
|
 |
|
