Det regnar, snöar, haglar, fryser och regnar igen...
Såhär var utsikten från min altan i morse. Grått och trist. Låitavare syns inte ens.
Maj är inte min favorit månad direkt! Jag ser den mest som en "transportsträcka" till sommaren/hösten. I maj kan man sällan vara ute och träna hunden. Det ösar ned regn, blåser småspik, snöar, etc.
...men allt har sin charm...
Nu kan man höra hur fåglarna har vaknat till liv, det kvittrar precis överallt! Jag ser hur hanarna charmar för sina nyblivna fruar och jobbar för att bygga bo.
Jag kan höra orrspel i fjärran på morgonen då jag pinkar Thai (Hoppas bara att jag har tid att kunna spana/fota några fler orrspel än jag hittills har gjort).
Jag ser hur blå droppan lyser med sin klarblåa färg och att påskliljorna väntar på att få slå ut sina solgula blad.
...och igår fick jag syn på lingon- och blåbärsris!
Då känner jag verkligen hur det pirrar till i hela kroppen av längtan till tältning och fiske,
....vandringar i skogen och på fjället, ligga i tält och höra regndropparna mot tältduken, utelivet med familj och hundar, gör upp en kvällseld för att koka kaffe under barhimmel, känna doften av blöt skog (nåt jag verkligen älskar!),
..ser då sonen drar upp stor firren ♥
...bada i Långseleån,
...och ja, till höstens jakt såklart!
♥
Hade man inte haft maj, då kanske hade man inte känd denna oerhörda längtan, för nog är det skönt att få längta till nåt?