Eftersom jag har haft irländare, så kändes det som att jag ville prova nåt nytt....En Finne!

Det fanns några som avrådde mig från att skaffa en sådan.

-”Miranda, du som är van vid irländare...hur vågar du ta in djävulen ini huset!?”

Ja, hur vågade jag?

Jag lånade för många år sedan en Finsk Spets av min jaktledare.

Töppö hette hon

Aron och Töppö 2005

Att smyga på sitt byte, var nog det som gav mig den största adrenalin kicket. Någon otrevlig finsk spets märkte jag då inget av, för Töppö var allt annat än otrevlig! En glad, positiv och jaktglad tik. Hon och jag blev kompisar med detsamma då jag sköt fågel för henne J

Alla har väl haft hundar som inte har “passat in”, inte jagat eller inte trivts med vissa i familjen.

Nu har Eiko varit hos oss i en vecka.

Thai backar då han kommer till hans matskål, något som Wiggo aldrig skulle tolerera! Thai bjuder till lek, något Wiggo aldrig gjorde!

Eiko tar tuggbenet ur Thais käft, något jag aldrig trodde en finsk spets skulle gå med på....

Det jag vill säga med detta är att;

Fördomar är något man skall skrinlägga, för det bidrar till allt annat än gott!

Nog vet jag att saker och ting ändras efter hundens ålder.....men jag ser saker som man kanske inte ser om man bara håller sig fast vid en och samma ras.

Man lär sig så mycket mera om man provar olika hundraser

Från det ena till det andra,

Eiko börjar nu att bli rumsren.

 Han kan kommandon såsom;

"sitt", "hit" och förstår sitt eget namn "Eiko" (=