Började blött och blåsigt. Jag gick med hunden (Thai, han jagar också älg) dom tre första dagarna.
Vackra höstfärger får man skåda som hundgåare
Parasollmossa växer framförallt på spillning, men ibland även på spybollar, andra döda djurrester eller någon enstaka gång på starkt förmultnat trä.
Dag ett hade vi inte så mycket spår i skogen och även fågeln lyste med sin frånvaro.
Dag två såg det bättre ut. Fick skjuta en gam´ tupp på fyra kilo, så både Thai och jag var glada.
Lättaste sättet att veta om det är en gam´tupp är att lyfta den i underkäken. Om den viker sig eller går av, är det en ungtupp, om inte, är det en gammal (=
Dag tre fick Thai en älgfamilj på benen. En ko med kalv och en oxe, men tyvärr gick dessa ini skogen mellan två postarställen. Vinden avslöjade våra postare....
Idag var det vilodag för Thai, så jag gick inget med honom.
Thai´s sök är nu utmärkt och jag tycker att han går som en kula, vilket inte skadar, då han skall startas på Skallkungen om tre veckor!
Eiko har såklart också varit med i skogen och då han inte har följd mig, har han suttit med husse och mig på postarställe.
Han är en snäll och tyst kille, men har nu även kommit i spökåldern. Ibland vaknar han ur sin dvala på postarstället och börjar skälla (= Han får gå lös i skogen, för än tar han inte så stora svängar. Det är bara bra att han får bli skogsvan.
Tornet
Eftersom jag satt och postade idag, fick han sitta med mig. Som vanligt hade jag min "Jervduk" och en ko passerade förbi mitt postarställe, men det var alldeles för långt bort.
Brännmyra
Eiko sov då kon passerade, men min grannpostare Nisse, Aron´s gu´far, fick skjuta den, på sitt favorit postarställe!
Jag såg min chans att spåra med Eiko.
Jag visste ju vart kon hade gått in, så jag började spåra därifrån till älgen och jag skall säga att jag blev imponerad över vad som finns i blodet på olika hundraser!
Då jag började spåra med Eiko, gick jag lugnt och sansad. Han hittade kospåret och blev ivrig. Tog bakspåret, men eftersom han är så ung, styrde jag han att vända.
Om det var rätt eller fel vet jag inte, men jag tyckte att han skulle få en rättvis start på spårningen.
Ju närmare vi kom kon, ju ivrigare blev Eiko och jag började i vissa lägen att tveka på om han spårade rätt! Vi hamnade i det risigaste och blötigaste h-vete, han snurrade gick tvärt åt nåt annat håll och sen gjorde han en rejäl cirkel mitt i skogen.
Jag sa till mig själv;
-Lita på hunden, han kan detta bättre än dig!".
Jag litade på Eiko, för mitt i allt ris och blöt h-vete, såg jag älgspår. Då vi fick en vindkast, lyfte han huvudet och tog på vinden och han hittade kon!
Belöning
För att vara fyra månader, tycker jag att han gjorde ett superjobb och jag fick mig ett gott skratt då min "Gråpalt" fick spring i bena, då han kände doften av älgen....och eftersom Nisse sköt, fick jag läge att ta rätt på lite spårblod och klövar (=