.....är det samiska ordet för lätt luftig dammsnö.
Då jag vaknade igår efter en natt med hög feber hade det kommit över 50cm "habllek" på min gård. Jag bor i lappmarken, ovanför odlingsgränsen, så det är ju inte ovanligt.
Jag älskar snö, men jag hade nog önskat att detta kom några dagar senare eftersom jag var krasslig. Gubben är i Kiruna och jag ensam hemma med sonen. Jag kände mig inte alls motiverad att skotta med nån traktor.
Inte nog med att jag hade feber, men jag är ju så ringrostig!
Har inte körd traktor med slunga på år och dag, men vad skall man göra? Jag har alltid sagt att man inte skall vara beroende av andra, att man skall klara sig själv. Skolbussen måste kunna vända på vår vändplan och det är vår skyldighet att hålla den öppen, så det var bara till att stoppa i sig en Ipren och bege sig ut för att röja snö....det tog sin tid! Det är väl inte lika fint putsad som då gubben har skottad, men borta är den! Sen var det bara till att gå in och lägga sig under täcket, för gud vilken feberfrossa jag hade!!!
Ibland undrar jag hur bönderna gjorde för i tiden. Dom fick bara bita ihop, hämta vatten, mjölka kossor, hämta foder, köra ut dynga etc. etc. Vi har det för gott idag!
Idag är febern borta, men jag är spak. Solen sken och det var så vackert ute idag!
Hundarna och jag tog en liten "luftetur" på lägdan här hemma.
Det var faktiskt skönt att efter två inne dagar, få komma ut.
Blev alldeles varm inombords av att solen sken och se hundarnas glädje över att kunna busa i "habllek"
Aron tjatar om skoter, skoter och skoter....Får se om vi tar en tur i helgen =)