2001 fick vi ett positivt besked....
Mars 2002 skulle Per-Ola och jag bli föräldrar. Inte planerad, men önskad. Den frågan vi ställde varandra då var;
-Hur skulle vi kunna fortsätta leva det liv vi levde!?
Skulle ett barn göra skillnad? Skulle vi måste ge upp det vi älskade mest;
Jakt och Fiske?
Jag med bössan på axeln och Wiggo i säcken 2002
Aron föddes mars 2002 och redan första höst var han med på den första fågeljakten.
I blåbärsriset efter amning -02
Jag ammade för fullt och det var på sätt och viss bara bra, för det fanns alltid tillgång till färdigblandad mat med rätt tempratur.
Aron var nöjd och belåten med ren blöja på rumpan och full mage, då han åkte Babybjörn/bärmes med hörselkåpen på.
Uppvärmning I Jonkersboern`, inpackad i mammas jaktjacka ♥
Vi ändrade aldrig vår livsstil, för allt går om man bara vill!
Nog har tanken slagit mig många gånger om vi har skrämd han för all framtid.....men oavsett, så tror jag att han har haft/har det bättre, än många andra barn...
Har man bara viljan, så går det...
Aron -08
Aron i Gitsån -07
Nu har vi "endast" en son, men kolla in denna kvinna med samma (om inte mera) jaktlust som mig. Hon har dessutom TRE söner!