Många gånger får jag kommentarer från mina fjärran vänner att dom tycker att jag bor vid vägens ände. De kan inte fatta hur jag kan bo så långt ifrån civilisationen. Då dom säger vägens ände, brukar jag svara att jag bor där vägen börjar…

Jag tycker att jag bor på det finaste stället på jorden. Tillräckligt långt från människor och mitt i skogen bland djuren.

I förrgår hade jag ett älgspår just ovanför vår gårdsplan. Haren betar efter diken just nedom huset vårt och ripan springer i björkriset och äter knopp.

För två år sedan hade vi en björn som sprang förbi vår ladugård och ifjol förbi vårt fiskedamm som ligger ca. 200 meter från huset.

Ifjol bodde även en knipfamilj i våran uggleholk, bara fem meter från huset.

Året före det var det pärlugglan…

Räven gör också sitt vardagliga besök och ibland hamnar den framför kornet.

Rådjuren brukar beta på lägda och mård...

och mink hamnar i min fälla.

Även nätterna är vackra och livliga. Stjärnhimlen är så vacker här! Nån fladdermus brukar flyga förbi och pärlugglan jagar sork hela natten och man kan höra hur det piper i holken.

Sen har jag även turen att få frukostgäster vid kyliga dagar runt om mitt hus. Så här såg det ut igår morse…

Så nog bor jag fint till!

Jag har nog mera livat på min gård, än många andra människor =) Håller Ni inte med?

P.S Vill meddela att ringträningen är fullbokad D.S