|
|
|
|
|
Må
|
Ti
|
On
|
To
|
Fr
|
Lö
|
Sö
|
| | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | |
| |
April (2024) |
|
|
|
|
| (1) |
|
| (1) |
|
| (4) |
|
| (9) |
|
| (32) |
|
| (37) |
|
| (44) |
|
| (33) |
|
| (12) |
|
| (2) |
|
| (5) |
|
| (2) |
|
| (3) |
|
| (8) |
|
| (7) |
|
| (6) |
|
| (17) |
|
| (19) |
|
| (27) |
|
| (18) |
|
| (18) |
|
| (17) |
|
| (13) |
|
|
|
| (2) |
|
| (5) |
|
| (11) |
|
| (294) |
|
| (4) |
|
| (6) |
|
| (13) |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| Inlägg: 335 |
| Kommentarer: 188 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
 |
Och ni vill att jag ska lita på er?
Jag är så sur på psykiatrin just nu! Eller rättare sagt - på min psykolog. Jag vill bara skrika.
Igår berättade jag för Madde hur jag mår. Då bestämde hon att hon ska ringa till BUP akuten och fråga vad vi ska göra, eftersom jag ska träffa min psykolog på torsdag och det är långt dit. Då sa de att hon ska ringa min psykolog och fråga om jag kan få en tidigare tid. När Madde ringde till BUP i Östhammar hade de sagt att min psykolog är på nåt möte, eller samtal. Det kan jag självklart förstå. Min psykolog skulle ringa upp Madde, Madde skulle ge henne mitt nummer och till slut skulle min psykolog ringa till mig. Gjorde hon det? Nope. I morse fick jag ett sms från Madde. Det visade sig att psykologen, Inger alltså, har inte ringt. Idag frågade jag mamma om hon kan ringa till Inger. Hon ringde till BUP och de sa att Inger ska ringa upp mig. Och jag väntar fortfarande på samtalet. Jag tvivlar väldigt starkt på att hon kommer att ringa. Madde sa att om jag ska träffa Inger på torsdag så kan hon följa med mig och förklara lite saker och ting. Äntligen kan en normal människa kan följa med mig och förklara allting på ett normalt sätt! Och jag är fortfarande sur på Inger. Och det får mig att tänka på hur BUP, och psykiatrin i sig, är störd. GAH, jag orkar inte.
Men i alla fall. Idag har jag faktiskt inte skadat mig själv. Än så länge, vi får se hur länge det håller sig, eftersom de sista dagarna skadar jag mig själv minst en gång om dan. Allting jag ser är antingen nånting som jag kan skada mig själv med, eller nånting som jag tyvärr inte kan skada mig själv med. Det finns liksom inget som är en "normal livlös objekt", typ. Jag kommer få nya ärr, både från mina rakblad och från cigaretter.
Jag känner mig så... på nåt sätt död inuti. Jag är trött hela tiden. Jag är nästan aldrig hungrig och när jag väl är det så hetsäter jag, men sedan struntar i mat och väljer att inte äta alls. Maten har förlorat smaken förresten.
Alltså, jag förstår verkligen inte hur BUP tänker. Först vill de att jag ska prata, att jag ska berätta allt och att jag ska be om hjälp när jag behöver det... Men när jag ber om hjälp så gör det inget åt det. VAD I HELVETE?!
Jag är så trött. Så trött, så trött.
|
|
19 Mars 2013
| dear diary.
| 1 kommentar
|
|
|
 |
|
