Bestämde mig i helgen för att ta en promenad till jaktkojan för att kolla läget i skogen. Aron fick bestämma vilken koja vi skulle gå till, men han ville även att gubbens guddotter skulle följa med på äventyret.

Hon tackade glatt ja till erbjudandet.
Lite orolig var jag hur det skulle gå. Aron känner jag ju, men hur blir det att ta med någon annans barn i skogen…Kommer hon bli trött, less, rädd, få hemlängtan…
Nejdå, morska Emmely på sju år, hängde på hela svängen på sju kilometer enkel väg utan det minsta gnäll.

Duktig på att gå och en glad stinta sjöng sig hela vägen upp till kojan i tung terräng. Såklart är jag även stolt över drängen. Har haft med mig vuxna dit och vet att många tycker det är en pest och pina att gå dit, så jag tyckte barnen gjorde det bra!

Det blev så klart många stopp med fika, grillning av pinnbröd...

...besök på Wiggos grav ♥ och surr om jakten och alla vilda djur i skogen, så barnen tyckte det var spännande.
Myggen fick vi slåss med, men det blåste så pass, så att vi slapp de mestadels på turen.

Väl framme vid kojan, var barna på alerten att hämta vatten i kallkällan. Det blev lek i kallkällsbäcken och bus i skogen.

Sen blev det middag och till efterrätt fick de välförtjänt godis och dricka. All vi somnade vi 22 snoret efter bus i sängen. Även hunna var utslagna!

Visst syns det att hunna minä hare bra (=

Ja, hur såg det ut i skogen då?

Såg några kycklingar, ripor och hyfsat med älgspår med kalvar, så det ser lovande ut...

...bara min jädra fot blir bra någongång och jag får upp flåset :-/ Tycker det går trögt....