Startsidan Blogg Fotoalbum Gästbok Om mig Videoklipp Logga in
Ti On To Fr
1
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
28
29
30
31
<<
Mars (2024)
>>


Rallares liv.

Mår lite sämre nu igen...mycket huvudvärk som vanligt. Har inte så mycket att skriva nu direkt, så jag tänkte lägga in en låt som jag älskar.

Jag älskar Phil Collins, har gjort det sen barndomen, och då också gruppen Genesis som han var med i i många år. Genesis, när Phil Collins var med, har gjort många bra låtar som jag älskar. En av mina favoriter tänker jag lägga upp här, den heter "Driving The Last Spike" och handlar om rallares liv. Rallare var män som på 1800-talet började arbetade med att lägga järnvägar, för det nya sättet att färdas på med tåg. Arbetet för rallare då var fruktansvärt hårt, de var tvungna att lämna familj och vänner bakom sig, de levde i misär och skadade sig ofta och många av dem dog under de fruktansvärt hårda arbetsförhållande som rådde. De förtjänar att bli ihågkommna och hyllade.

Jag har alltid varit väldigt intresserad av historia, och när jag hörde denna låten när den kom ut 1991 blev jag intresserad av att ta reda på mer om rallare och deras liv. Jag var i och för sig inte så gammal då, jag var bara12 år, men jag har alltid i hela mitt liv varit intresserad av att skaffa mig kunskap om det mesta. Det är också därför jag alltid varit så intresserad av att läsa självbiografier och biografier, psykologiböcker, och även läsa mycket om historia och vetenskap.

(Kan lägga till som en parantes att ett av mina särskilda intressen är astronomi...allt som har med rymden och universum att göra. Har alltid varit väldigt fascinerad av rymden, och tid-och rums-aspekten bland annat. Till exempel, så är det så att ju "längre ut" i rymden man kommer, eller ser, desto längre "tillbaka i tiden" kommer man. Man "färdas" alltså tillbaka i tiden. Om man skulle se en explosion när man kollar på en planet eller stjärna som ligger många ljusår bort, så hände den explosionen för många år sen, inte när man precis ser den, för det tar en viss tid för ljuset att färdas fram till oss. Så det vi upplever att vi ser "nu"...hände alltså för länge sedan egentligen. En annan anledning som rymden och universum är så fascinerande för mig, är den existentiella aspekten. Jag funderar mycket över det existentiella...alltid, har alltid gjort. Jag kollar så ofta jag kan på alla dokumentärer och kunskapsprogram som går om rymden och universum, och läser vetenskapstidningar och tidsskrifter om det. Det var lite om mitt "specialintresse".)

I låten så sjunger Phil Collins ur en rallares perspektiv. Lägger in texten till låten här också, och när man hör låten och lyssnar på texten, så börjar man förstå hur tufft det måste ha varit för rallarna, och det är ganska gripande. För mig i alla fall....jag blir alltid väldigt gripen och rörd och engagerad av och i andra människors liv och öden.

Lyssna på låten, och häng med i texten, så förstår ni. Själva låten är också väldigt bra. =) Lägger in videon först, och så texten under den. Det är en lång låt, och mycket text. Men jäkligt bra!

 

 

Driving The Last Spike - Genesis

"Leaving my family behind me
not knowing what lay ahead.
Waving goodbye, as I left them in tears,
remembering all we'd said.

I looked to the sky, I offered my prayers,
I asked Him for guidance and strength.
But the simple beliefs of a simple man
lay in His hands, and on my head...my head.

I gave everything that they wanted,
but still they wanted more.
We sweat and we toiled,
good men lost their lives.
I don't think they knew what for.

I sold them my heart,
I sold them my soul,
I gave everything I had.
Oh, but they couldn't break my spirit,
my dignity fought back.
....fight back.
 

Can you hear me?
Can you see?
Don't you hear me?
Don't you see?

We worked in gangs for all we were worth,
the young boys pulling the wagons.
We were digging the tunnel, shifting the earth.
It was then that it happened.

No one knew how the cracks appeared,
but as it fell they all disappeared.
Stone fell like rain.

Can you hear me?
Can you see?
Don't you hear me?
Can you breathe?

The smoke cleared, the dust it settled,
no one knew how many had died.
All around there were broken men,
they'd said it was safe, they'd lied.
You could hear the cries, you could smell our fear,
but good fortune that day was mine.
And it occurred to me that the heart of a good man,
it seems is hard to find.

Can you hear me?
Can you see?
Don't you hear me?
Don't you see?

We worked, how we worked like
the devil for our pay.
Through the wind, through the snow
and through the rain.

Blasting, and cutting through God's country like a knife.
With sweat stinging my eyes, there has to be a better life....?

Oh, but I can hear my childrens' cry.
I can see the tears in their eyes.
Memories of those I've left behind,
still ringing in my ears.
Will I ever go back again?
Will I ever see her face again?
Oh I'll never forget that night,
as they waved goodbye to their fathers.

We came from the North,
and we came from the South,
with picks and with spades
and a new kind of order.
Showing no fear of what lies up ahead.
They'll never see the likes of us again!

Driving the last spike,
lifting and laying the track.
With blistering hands,
the sun burning your back.

Oh, but I can hear my childrens' cry.
I can see the tears in their eyes.
Memories of those I've left behind,
still ringing in my ears.
Well I'll always remember that night,
as they waved goodbye to their fathers.

We followed the rail, we slept under the stars,
digging in darkness, and living with danger.
Showing no fear of what lies up ahead.
They'll never see the likes of us again!

Can you hear me?
Can you see?
(Don't) Don't you hear me?
(Don't) Don't you see?"

 

 

 

 

 

 


       
1 Juli 2013  | Lite allt möjligt | 0 kommentar
Namn:
E-post:
Webbplats:
Kom ihåg mig?
Din kommentar:
vilken färg har solen: (för att lura spam robotar)




hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Angelica Börgesson                                             Skaffa en gratis hemsida