Jag mår lite bättre nu, huvudvärken från helvetet är över...för den här gången. Blir så trött varje gång...det bokstavligt talat suger musten ur mig, som om jag blivit överkörd av ett ångvält. Och sen "förväntas" jag bara studsa upp och vara käck och pigg och glad igen. Det fungerar inte så....det tar ett tag för mig att återhämta mig varje gång.

Det jag hoppas, och ber för, är att i takt med att jag mår bättre psykiskt och känslomässigt, så kommer huvudvärken också utebli mer och mer. Det är i alla fall vad läkarna kommit fram till.

I slutändan, när det gäller allting, handlar allt om beslut. Att förstå att man måste ta ett beslut, att bygga upp modet att göra det, och att faktiskt ta beslutet. Från tanken till själva handligen kan det ta tid, ibland kort tid, ibland lång tid...och ibland mycket lång tid. Beroende på vad det är och var i livet man är.

Under lång tid nu, i många år, har jag vetat att jag måste ta ett beslut. Men jag har varken vågat göra det, eller haft styrkan till det. Det har tagit tid...lång, lång tid...att bygga upp mig själv, både styrkan och modet, såpass mycket att jag faktiskt kan ta själva BESLUTET.

Men jag tror att jag är redo nu. Jag är faktiskt redo att ta det stora BESLUTET. Och ni är med mig i det, ni har varit det under hela tiden ni följt mig. Det tackar jag för. =)

BESLUTET är som följer:

"I am not what happened to me, I am what I choose to become."
 

Det är dags nu, dags att släppa "den gamla jag", den som har varit, den som inte orkade, som inte kunde, som inte ville....den som inte levde.

Och ge plats för "den nya jag", den som är och blir, den som nu börjar orka, som nu kan...och som lever.

Det som har hänt mig har hänt, och minnena finns alltid kvar, och dom läkta såren i själen som nu bara är ärr, som visar det som har varit.

Men jag kan inte vara det som varit, jag kan inte vara det som hänt...jag kan inte vara mitt förflutna.

Jag måste vara Nuet, och bli Framtiden. Vara det som är, och vara det som blir.

Släppa taget om baggaget och den oerhörda tyngd som varit på mig och i mig, i hela mitt liv. Jag måste!

Det är det stora BESLUTET, det som jag velat ta i så många år, men som jag inte varit redo för eller kapabel till.

Men nu är jag det, nu har jag det. Och det är stort...mycket stort! =)

BESLUTET ÄR HÄRMED TAGET! =)