Jag har så mycket jag vill säga, så mycket jag vill prata om, så mycket jag vill dela med mig av. Mycket av det skriver jag här i bloggen, men jag kan inte skriva hur mycket som helst...allt får inte plats och jag hittar många gånger inte orden att beskriva saker och ting.

Vissa saker kan man helt enkelt inte sätta ord på. En känsla, en förnimmelse, en känsla av sånt vi inte kan se eller ta på...en aning om något annat än oss själva. Ett högre syfte...en aning, en djup visshet. En känsla av tillhörighet, av vilsenhet, en närvaro, och en frånvaro. En kärlek, en sorg. En vetskap, en insikt...i djupet av oss. En känsla av allt, en känsla av inget. Liv, och frånvaron av liv. Vi, oss, dom. Alla. Alla som finns, och inga som finns. Hur sätter man ord på allt detta? Så att det blir begripligt?

Jag försöker luska ut det....

Kärlek. Jag har otroligt mycket kärlek i mitt liv. Jag har min kärlek till min familj och mina vänner, och deras kärlek till mig. Det är all kärlek jag egentligen behöver. Den enda kärleken som egentligen betyder något. Som är viktig för mig. För den är villkorslös....den är evig. Den finns alltid där och man kan alltid lita på den.

Jag älskar min familj och mina vänner. <3