Helt otroligt hur skogen ändras då vintern gör sitt intågande.

Det blir så otroligt vackert på alla sätt i skogen. Det blir en otrolig tystnad. Man hör varken små fåglar som kvittrar eller hackspetten som letar föda i torr fura.

Man hör endast knarrande från skorna och sina egna andetag och ibland då det kommer en vind pust, hör man hur gamla granar ”kvir” av rörelsen.

Det gnistrar i träden av den nya snön och det får mig att tänka på alla julkort som man fick från Tyskland, som var dekorerade med glitter, vilket jag då tyckte var överdrivet, men det ser faktiskt ut som dessa tyska julkort i skogen just nu =)

Igår jagade jag med rödtussen och han jobbade som vanligt som en kanonkula.

Full fart! Han skällde en tjäderhöna i 45 minuter. Jag kom in på ståndet på dryga 23 meter, men det var så ini bombens tätt, så då jag klev fram ett steg åt sidan, avslöjade jag mig själv och med några kackel, för att bekräfta mitt avslöjande, for hon med närsittande årskycklingar. Thai gjorde ett super förföljande och jag bara njöt av att se han springa och jaga.

Idag gick jag med gråtussen på andra marker och efter en halvtimme fick han upp ett ensamt djur.

Det for som vanligt in på fel skog och jag suckade något djupt då jag stod i kanten på Rönnbergskullen och såg hur det ett som annat, for in på vår och sen på fel skog igen….

Det drog sedan ned från fjällen och man hörde gångskallets ljuvliga skall genom den snötäckta skogen. Såg på pejlen att det närmade sig Stutvattenbäcken som är ganska så djup. Där stannade det till ett tag, men sen bestämde gråtussen sig för att gå över ändå och tog efter. I fyra timmar jobbade han med denna älg. Fel skog….tyvärr…

Han släppte och började leta sig tillbaks. Då väntade jag vid bäcken, för inte var jag lika sugen som han att vada över

Då Eiko fick syn på mig, fick jag se hans glada älghundsflin med öronen bakåt. Jag kände en så oerhörd lycka över att han gjorde ett sådant fint jobb och dessutom letade sig så bra tillbaks, det som jag har eftersträvat efter hans försvinnande för några veckor sedan. Pejl är bra, men man skall verkligen använda den rätt! Hunden skall ha kontakt med föraren och inte tvärtom, anser jag!

Nu har man bastat, är varm i kroppen och trött och belåten. Flåset är si så där, men jag jobbar så att det skall bli bättre.

Beundrar mina postare som satt och frös rumpan av sig.

En stor eloge till Er

Idag har jag haft en underbar dag i skogen med min gråtuss o jaktkamrater....Att se en unghund jobba på allra bästa sätt, betyder mera än att få fälla ett byte