Jaha...nu har jag både migrän, och en förkylning på gång. Jättekul... 

Jag känner mig ledsen och deprimerad också. Är väldigt less på allting just nu. Jag försöker hålla skenet uppe och vara postitiv, men det är inte lätt.

Jag lägger in en låt här som heter "Ljuset", en favoritlåt av Björn Afzelius (som är min idol) och Mikael Wiehe. Det är en låt om början och om slut, om ljus och om mörker, om liv och om död. Björn Afzelius skrev denna låten efter Olof Palmes död. Älskar den, den är underbar. Den är till alla mina kära som jag förlorat till andra sidan, och för alla som har förlorat en älskad. Här är den aukustiska versionen.

"Ljuset" - Björn Afzelius

"Jag ser hur ljusen brinner ut,
jag ser hur varje liv tar slut.
Dom strålande bloss,
som lyste för oss,
tar slut,
dom brinner alla ut.

Jag ser hur livet rinner bort,
hur tiden alltid är för kort.
Den ändlösa stig,
som skulle bli mitt liv,
tar slut,
skall också nå sitt slut.

Jag stod vid det rytande havet inatt,
och såg ut i rymdens evighet.
Och jag såg en svag men tydlig glöd,
jag såg att nya stjärnor föds.
Så fast det var natt,
var det ändå inte svart.
Där ute tändes nya ljus.

Vi är en sekund i epokernas ström,
men vårt liv är en oersättlighet.
Så innan min låga flämtar till,
och skymmningstimman tiger still.
Vill jag vara ett bloss,
för dom som följer oss.
En tid...
ett ljus i deras liv.
En tid...
ett ljus på deras stig."