Startsidan Blogg Fotoalbum Gästbok Om mig Videoklipp Logga in
Ti On To Fr
1
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
28
29
30
31
<<
Mars (2024)
>>


Allt är....

Jag ska prata lite om mina övertygelser jag har, om min tro. Om det är nån som är intresserad....? Läs gärna om ni orkar. Men tyck gärna inte att jag är alltför konstig sen, kära ni. wink

Många tycker nog att jag är lite "koko" i huvudet, som tror på "saker som inte finns". Sånt som inte kan bevisas. Men sån bevisning är relativ. Det är den faktiskt. Vad som är sant och riktigt för vissa personer, är inte det för andra. Och tvärtom. Allting handlar om perspektiv. Om vad man känner och vet i sitt hjärta....inte bara i sitt huvud.

Jag tror på Gud. Jag tror på att människan, djur och allt levande har en själ. Och att man när man dör kommer till andevärlden, att själen går över till andra sidan. På livet efter döden.

Jag tror också på att det finns annat intelligent liv än oss i universum, och att dessa har besökt vår planet, i det som vi kallas för UFO:s. Ja, jag tror på det, på fullaste allvar. Visst är jag "koko" i huvudet....?

Jag ser det såhär. Vore inte människan väldigt förmäten, och überaktigt självgod, om hon tror att den mänskliga rasen vore det enda, det enda, intelligenta livet i hela universum? Med tanke på att universum är större än vi någonsin kan föreställa oss, och är oändligt, menar jag. Hur kan människan komma och säga, med så självgod tvärsäkerhet, att vi är det enda intelligenta livet i hela universum...? Det är höjden av förmätenhet. Vi har inte ens utforskat 0,0000000000000001 procent av universum. Forskarna har till och med konstaterat att möjligheten att det kan finnas mängder av konstigheter och vansinniga saker därute som inte går att bevisas, men ändå mycket troligen finns där. Såsom rum-tid aspekten, svarta hål, mörk materia, "mask-hål", liv i både intelligent och icke-intelligent form, många andra dimensioner, och att tiden som vi känner den inte existerar i universum, bara här på jorden där den är skapad av oss människor, och mycket mycket mer. Inget av detta har kunnat bevisas, än, på ett tillfredsställande sätt...men forskarna tror på det ändå. Vad säger det...?

Forskarna har också konstaterat att det finns minst, minst, lika många galaxer, med varsitt eget solsystem, som det finns sandkorn på vår planet. Föreställ er hur många sandkorn som kan finnas på hela vår planet, föreställ sen att det kan finnas minst lika många galaxer i universum. Tänk sen möjligheten, eller snarare troligheten, att det skulle kunna finnas annat intelligent liv därute än oss människor, annat liv överhuvudtaget. Det är inte bara möjligt, eller troligt, det är nog ganska riktigt.

Just sayin´.....

Och min tro på Gud.

Nu tror ju inte jag på Gud ur typ en femårings perspektiv, och kyrkans, att Gud skulle vara en skäggig gubbe uppe i himlen som skapat oss enligt Bibeln och har massa krav på oss människor och regler vi måste följa, för annars.... Det fattar väl vilken vuxen människa som helst att det inte är..låt oss säga...djupsinnigt och särskilt moget...att tänka ur det perspektivet.

Gud, för mig, är allt som finns, och allt som inte finns. Han är allt och han är inget. (Han kan vara "manlig", "kvinnlig", eller varken eller, eller allt tillsammans, men jag säger Han om Gud). Han är allt, och han har skapat allt. Men inte enligt Bibeln, eller enligt religionerna. Utan genom det vi kallar för "Big-Bang", och det som var innan det, vad det nu var.

Man kan faktiskt tro både på Gud och på vetenskapen. För Gud är vetenskapen, och vetenskapen är Gud. För tron är Gud och Gud är tron. För Han är allt. Ingenting kan existera utan Gud, för Gud är allt som är. Han är varje atom, varje molekyl, varje cell, hos varje människa....hos varje skapelse hos oss på vår planet. Och han är allt utanför vår planet, in i oändligheten, över, genom, under, alla dimensioner, i alla världar.

Låter det knäppt...? Ni kanske tänker: "Men hur ooorkar hon....?"

Allt som är främmande och mystiskt är otroligt spännande för mig, har alltid varit, kommer alltid vara. Jag har alltid älskat det "ockulta", det oförklarliga. Jag har dragits till det som en mal mot en starkt lysande lampa. Allt jag är, är på djupet, riktigt djupt. Jag är inte en person som bara bryr mig om det ytliga livet. Som typ en ytlig person (i mina ögon) kan låta: "Åh nu har jag varit och shoppat, och jag såg en snygg kille och My Goood vad snygg han var, och har du sett min nya handväska, kostade bara 3000 kr, och till helgen ska jag på värsta festen och jag ska dricka som faaan, och så ska jag på resa till Mallorca med kompisarna och festa järnet, och gud vad jag vantrivs på jobbet, alla är så tråkiga där, och nu blev ju jag uttråkad, kan inte nåt roligt hända snart, äh, jag går och shoppar lite och muntrar upp mig själv...."

Allt det där...är INTE JAG....på något plan, på något sätt, what so ever! Över min döda kropp...! Nej, jag gillar att grubbla och tänka och filosofera över allt som är, och allt som inte är...och lära mig allt om det. Jag älskar att ta till mig kunskap. På mitt sätt, i min egen takt. Jag älskar att lära mig om vetenskap, då särskilt rymden och universum som är mitt favoritämne inom vetenskapen, för det är så otroligt fascinerande. Är det inte det?! Det är så fascinerande så det är inte sant!

Älskar också att lära mig om andlighet, andlighet på alla plan. Andlighet som i andevärlden och livet efter döden, men också andlighet som i oss själva, vårt inre, vår själ....det som gör oss till dom vi är. Hur man ska kunna finna frid och ro i sig själv, hur man ska kunna läka om man har gått sönder inuti. Hur man ska kunna hitta den man är, och se sin egen sanning, i allt det röriga brus som konstant är omkring oss. Hur vi ska kunna hitta hem i oss själva. Detta om något intresserar mig...! 

Jag utforskar ständigt mig själv, mitt inre, den jag är, den jag har varit, den jag vill vara. Hur jag vill vara, och hur jag vill kunna bemöta och stötta och hjälpa andra, och kunna få andra att må bra, och även mig själv. Mitt i allt det kaos som är vår värld.

Mitt "arv", mitt "legacy" jag vill lämna efter mig, är att vara och ha varit en inspiration för andra på alla sätt, bara genom att vara den jag är, och vara sann mot mig själv och mot andra. Det tror jag jag har lyckats med. Då är jag glad, då är jag nöjd.  smiley

Ska jag avrunda detta nu. Och ni tycker säkert att jag är helt "koko"...men vet ni vad? Det är okej. Det är helt okej. För jag är den jag är, och är sjuhelvetes glad för det. Skulle inte vilja vara någon annan än den jag är. För jag är så otroligt stolt över mig själv. Över allt helvete jag har gått igenom och överlevt, och kommit ut som en ordentlig människa på andra sidan, något tilltufsad och tuggad på...men dock ändå en jäkligt bra människa. smiley

Lägger in några bilder här nedan som visar ganska bra vad jag har pratat om här.

Kram på er!  heart

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 


       
25 Juni 2014  | Lite allt möjligt | 0 kommentar
Namn:
E-post:
Webbplats:
Kom ihåg mig?
Din kommentar:
vilken färg har solen: (för att lura spam robotar)




hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Angelica Börgesson                                             Skaffa en gratis hemsida