TRÄDSKÄLLARJAKT

Av Miranda Frings Håf

Daggkåpor är fyllda av nattens regnvatten

Jag kliar mig i ansiktet och rättar till hatten

Mossan den frasar som skare under kängan

Jag väntar, lyssnar och spanar av längtan

Då plötsligt hör jag ett ettrigt skall

Jag täcker mitt ansikte och spanar mot tall

Jag trampar mig ned i en och annan vattenlok

Jag blir alldeles blöt och svär som ett tok

Ju närmare jag kommer, jag smyger och går

 jag hör hur mitt hjärta dunkar och slår

Jag stannar tvärt av för att njuta ett tag

för att höra hundens sång som ger ro och välbehag

Vad finns väl inte ljuvligare än spetsens sång i skogen

och känslan av att lyfta på bössan då tiden är mogen

Sen att få trycka av och pricka fågeln rätt,

Det är inte så förbannande lätt!

Men då fågeln rullar ned och landar med en duns

då fattas det jägarlivet inte ett uns

Glädjen är enorm då spetsen luggar sitt byte

det kommer att hamna i min gjutjärnsgryte

Väl tillbaks i kojan är hunden helt slut

Jag eldar i spisen och ställer bössan på lut

Att vara jägare är då inte helt fel

Jag är efter dagen både öm och stel

Lyckan är väl en dag som den här

att vila i varm koja och bara ”är”

nu sover hunden och snart även jag

Imorgon så blir det en ny jaktdag.