KAFFEELD
av Miranda Frings Håf
Vaknar av en surrig mygg
Sträcker på min onda rygg
Kryper ur min varma säck
Fyller pannan i en bäck
River lite torrt ett näver
och gör det som elden kräver
Att tända brasan med blött granris
är inte som att stå hemma vid en spis!
Rätt som det är, tar elden fart
och bränner bort närstående hjortronskart
Det ryker av elden jag nu har fått
mågen är svart där den har stått
Varsamt jag min panna på den hänger
från läderpungen jag kaffe i den slänger
Sent om sider det i pannan brusar
jag snabbt till sotig måg rusar
Sen fyller jag min indruckna kåsa
och kyler ned kaffet genom att blåsa
Äntligen det är dags att smaka
Det gäller att varje tillfälle bejaka
Nu ska jag njuta av kaffe från öppeneld
det behövs inte mer för att bli tillfredställd ♥