Startsidan Blogg Fotoalbum Gästbok Om mig Videoklipp Logga in
Ti On To Fr
1
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
28
29
30
31
<<
Mars (2024)
>>


Mina trauman - vuxen - del 9

Nu kommer del 9 i berättelsen om mina trauman. Har ni inte läst del 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7 och 8, gör det innan ni läser. Det är inläggen innan detta. Klicka på länken ”Lite allt möjligt” som finns under varje inlägg, så kan ni läsa allt annat jag skrivit. Eller så kan ni bläddra nedåt, så finns alla tidigare delar där.

Fortsättning:  

 

Det var nu i början av år 2000, och under detta året skulle det komma att hända mycket...väldigt, väldigt svåra och jobbiga saker.

Jag jobbade inte kvar på Face Stockholm, sminkbutiken. Jag var för tillfället arbetslös och sökte jobb.

I början av året, började jag dejta en kille som jag hade fastnat rejält för, som var ett antal år äldre än mig. Jag hoppades mycket på det, men det blev inte så som jag hade hoppats. Det slutade med att han sårade mig rejält. Jag hade öppnat mig för honom och berättat lite om vad jag gått igenom och om att jag mådde dåligt. Det gillade han inte. Han tyckte heller inte om att jag var arbetslös. Han dumpade mig av dom två orsakerna. Han tyckte att jag hade gett honom en ”falsk bild” av mig själv, för att jag alltid verkade vara så glad och käck, och när han fick veta att jag egentligen var en person som mådde väldigt dåligt på grund av allt jag varit med om, så kände han sig lurad. Han kallade det ”falsk marknadsföring”. Hans ord. Han ville inte vara med någon som mådde dåligt. När vi pratade i telefonen sista gången, när han dumpade mig, så sa han, och jag citerar ordagrant: ”Kom över dina problem, skaffa dig ett jobb, så kan du höra av dig till mig sen!” Och jag blev så knäckt av det. Jag kände mig som att jag inte var värd någonting, som hundskit som fastnat under någons sko. Jag tog det så hårt. Det tog mig ett bra tag att komma över det.

Jag var nu 21 år. När våren kommit så hade jag träffat en annan kille, Johnny. Han var 11 år äldre än mig, och skitsnygg. Det var det jag först föll för hos honom, hans utseende. Vi blev tillsammans. Men det tog inte lång tid innan jag fattade att han var drogmissbrukare. Av nån jäkla anledning så störde det mig inte tillräckligt för att jag skulle göra slut med honom. Jag fattar själv inte varför. Så jag fortsatte att vara ihop med honom, trots att jag visste att han tog droger, mest amfetamin. Men han var charmig som fan, och kunde charma vem som helst, så jag fastnade ordentligt för honom. Jag blev störtkär.

Jag var trött på att vara arbetslös, men jag fick inget jobb, så jag började på en utbildning istället, en 4 veckors utbildning för att bli butikssäljare. Jag trivdes bra där, och jag lärde mig jättemycket.

Efter det så hoppade jag på ett svartjobb i början av sommaren, att stå och sälja jordgubbar under några veckor. Jag stod ute på ”vischan” utanför en Konsumaffär. Jag tyckte om jobbet, och jag tjänade bra, men vad slitsamt det var. Fast jag fick mycket beröm av min chef, han tyckte jag var en otroligt duktig säljare.

Hemma hos mamma och Lennart var det kaos som vanligt. Jag var inte själv därute så ofta, men dom gånger jag var där var det ganska lugnt. Det var när jag inte var där som det var helt annorlunda.

En kväll skulle Johnny ha fest hemma hos sig. Jag råkade av misstag säga det till mamma när jag pratade med henne i telefonen. ”Jag och Lennart kommer också!”, utbrast hon. ”Nej”, sa jag bestämt till mamma, ”jag vill inte att ni kommer”. Johnny sa att dom visst kunde få komma. Han ville träffa mamma och såg fram emot det. Jag försökte förklara för honom att det INTE var någon bra idé att dom kom, för jag visste precis hur det skulle bli...kaos. Johnny tyckte bara jag var löjlig. Han sa till mamma att dom var välkomna att komma på hans fest. Och jag blev genast orolig och fick ångest. Mamma försökte alltid ”vara kompis” med mina pojkvänner. Ibland var det kul, ibland var det för jävla irriterande.

Johnny bodde i en väldigt liten etta, men lyckades få in mycket folk där ändå. Det var några av hans kompisar som kom på festen, min kusin Anna, en annan kompis till mig och hennes kille, och så mamma och Lennart. Mamma och Lennart var, i vanlig ordning, påverkade av gud vet vad, och mamma satte sig i soffan med en stickning hon hade med sig och började sticka, det var hon som försökte vara ”mer normal” genom att göra så. Hennes ord.

Efter ett tag började Lennart bli väldigt jobbig, han var ganska ordentligt full. Han började tafsa på min kusin Anna, och försökte lägga sig bredvid henne i sängen och ta på henne. Då regerade en av Johnnys kompisar som gillade Anna, och han flög på Lennart och tumult utbröt. Mamma verkade inte bry sig det minsta. Det lugnade sig lite, men Lennart fortsatte att vara jobbig. Johnny blev till slut så arg på Lennart att han blev helt svart i ögonen och slog näven genom en skåpslucka av ren ilska. Mamma försökte prata med Johnny och lugna ner honom, men han sa att dom var tvungna att gå. Han mer eller mindre kastade ut mamma och Lennart. Lennart vägrade gå, och det blev ännu mer bråk.

Då fick jag nog. Jag orkade inte mer. Jag tänkte, att jag åker hem nu. Så jag tog min väska och gick ut genom dörren och in i hissen. Jag satte mig på hissgolvet och pustade ut lite. Jag letade i min väska efter min mobil, men jag hittade den inte. Suck, då var jag tvungen att gå in till Johnny igen för att leta efter min mobil. Det var min första mobil, jag hade fått den av Johnny.

När jag kom in igen och sa till Johnny att min mobil var borta, så sa han att alla skulle hjälpa till och leta, alla skulle kolla sina fickor och väskor så dom inte tagit min mobil av misstag. Lennart hade, av någon jävla anledning, stoppat på sig några av Johnnys saker från toaletten, en rakhyvel, en tandborste, en tvål, och lite annat. När Johnny upptäckte det blev han riktigt arg. Han började gapa och skrika på mamma och på Lennart att dom skulle ut. Till slut gick dom, tack gode gud. Och jag var helt slut. Johnny fortsatte att vara arg under resten av festen. Vad var det jag sa, tänkte jag för mig själv, vad var det jag sa. Min mobil hittades inte då, by the way.

Det var först några dagar senare som mamma ringde mig och berättade att det var Lennart som hade tagit min mobil, och sen slagit sönder den. Jag blev vansinnigt arg på Lennart, och jag sa till honom att det var fan bäst för honom att han ersatte min mobil med en annan mobil. Han fick en gammal mobil av sin granne, som knappt funkade, som han gav till mig. Jag var inte nöjd. Inte nöjd alls.

Och så hade jag huvudvärken som jag kämpade med. Den konstanta huvudvärken. Jag började få huvudvärk redan i tioårs-åldern, och läkarna sa att det var en rektion på trauma. Men ju äldre jag blev, ju värre blev huvudvärken. Jag hade det dagligen, och det kunde ofta bli migrän av det. Ibland hade jag nån migrän att jag inte kunde prata eller röra mig. Det var fruktansvärt jobbigt. Men jag åt inga direkta mediciner för det då, bara vanliga alvedon. Jag försökte klara av det bäst jag kunde ändå.

Johnnys liv var väldigt rörigt. Han hade ett ex som han hade några barn med. Och det var mycket drama kring det. Plus att han tog droger. Han var ju egentligen absolut ingen som var bra för mig, men jag hade ingen självsäkerhet, eller integritet då, att kunna avsluta ett sånt förhållande för att jag tänkte på mig själv. Jag gjorde aldrig det då, tänkte på vad som var bra för mig. Jag tänkte alltid på alla andra istället. Jag satte alltid mig själv sist.

Så jag fortsatte att vara tillsammans med honom. Men även om han var som han var, så gav han sig aldrig på mig, fysiskt. Fast han kunde få mig att känna mig väldigt liten ibland, eftersom han var äldre än mig och ”kunde och förstod så mycket mer än mig”, hans ord. Ibland kändes det som att han tryckte ner mig, med vissa saker han sa och gjorde. Men det var inte tillräckligt för att jag skulle göra slut med honom.

Nu var det sommar, och nu skulle det komma att ske så otroligt svåra saker, att det kommer vara väldigt svårt för mig att skriva om det. Det är oerhört svåra saker jag har nu att fortsätta skriva om. Ge mig lite tid att skriva fortsättningen. Jag behöver lite tid på mig, innan jag skriver nästa del. Det blir för svårt annars. Det bara är så.

 

 

All text tillhör Angelica Börgesson. ©

 


       
10 September 2014  | Lite allt möjligt | 0 kommentar
Namn:
E-post:
Webbplats:
Kom ihåg mig?
Din kommentar:
vilken färg har solen: (för att lura spam robotar)




hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Angelica Börgesson                                             Skaffa en gratis hemsida