Veckan som var, hade Thai besök av en löptik från Piteå.

Han blev så odräglig och pipig efter parningarna att jag bestämde mig för att tömma han på den sista lilla gnutta energi genom att ensam åka skidor upp till en av våra jaktkojor.

Även jag hade stort behov att få tömma kroppen på överskottsenergi och alla extra kalorier som hade intagits under julen.

Det blåste ganska så duktigt på fjället, så det var på med pälsmössan!

Det var underbart skidföre.

Vädret i övrigt var strålande med endast några minusgrader.

På väg upp gjorde jag några rejäla vurpor, vilket resulterade i att min Baggesele gick sönder och karbinhaken till Eikos skakel.

Jag brukar inte gå bet och lyckades "lappa" ihop allt med saker som jag hade i ackjan.

Det drog dock ut på tiden så pass mycket, att det hann bli mörkt.

Besvärligare blev det att hitta till kojan i mörkret....

....men då vi väl hittade den, mådde vi hur bra som helst ♥

Mina jaktkamrater blev som utslagna hjältar vid ankomst och Thais pip hade tystnat

Natten bjöd på fullmåne, så hundarna och jag satt en hel del ute och tittade på stjärnor.

Tänk vad tystnaden är underbar. Jag njöt av att "bara vara".

Det var så ljust i skogen, så man kunde tro att det var dag!

Då solen började visa sig på horisonten, var det dags att packa ackjan för att vända näsan hemåt igen. Hade nog mer än gärna stannat en natt till....

Färden hem gick fort, då det mest var nedför. Solen gör en otrolig glad med sitt underbara sken, fastän den inte värmer.

Nu känner hundarna och jag oss belåtna efter nästan 3,5 mils skidåkning ♥

Jag avslutar mitt inlägg med en bild som gubben tog på mig, då han kom o mötte med skotern ovanför Tuvbäcken.

Det är inte alltför ofta att jag och hunna minä fastnar på en och samma bild

Ha nu en god fortsättning alla mina läsare ♥