Jag lade upp ett klassfoto från högstadiet i bloggen i förra veckan, och blev riktigt nostalgisk på kuppen. Jag var på ett par klassträffar för arton år sedan, men det är enda gången jag har träffat dom flesta sedan vi slutade skolan på sjuttiotalet. Kortet är från en av dom träffarna. Det är jag i gul blus i mitten. Den största chocken då var en liten, tjock kille, som jag inte ens hade känt igen, om jag inte hade vetat att det var han, för han var ingen tjockis längre. Jag minns fortfarande veckorna på lågstadiet när han gick med bandage på huvudet efter att ha cyklat in i ett traktorsläp. Bosse stod med i sin pappas dödsannons häromdagen. Av sex barn är en redan död och fyra av dom återstående stod som singlar. Det är uppenbarligen fler än jag som inte är lyckligt gifta, fast vi är över femtio. Jeanette fick en dotter med en kille som först blev smått handikappad efter en stroke och senare dog i cancer. Hon hade för övrigt en sexshop. Numera tror jag enbart hon har nätbutik. Ann hade barnvagn med sig 1997, för hon hade just blivit mamma. Marita pratade om att bli barnmorska när vi gick i skolan, men jag har läst i tidningen att hon är kantor. Berit blev ihop med sin kille redan när vi var fjorton, och dom är gifta än idag. Max var en hejare på att teckna. Han kunde börja i hörnet på ett papper och teckna det mest fantastiska sceneri över det. Både min kusin och min syssling gick i samma klass som jag. Sysslingen fortsatte jag umgås med tio år efter att vi hade slutat nian. Caroline minns jag som hårt hållen. Även i vuxen ålder hörde jag talas om att hon inte fick lämna mannen hon var trött på för sin mamma. Jag tror dom skildes så fort mamman gick bort.