Nu har hösten kommit till vårt kära land. Tråkigt nog...och härligt nog också.
Jag älskar sommaren...och hatar vintern. När jag var yngre så avskydde jag hösten, för den symboliserade "död" för mig...döden på sommaren och födelsen av vintern. Men jag känner inte så längre. Det har förändrats.
Nu kan jag tycka om hösten. Inte älska den, men acceptera den och tycka om den. Och även om jag hatar själva vintern, så älskar jag julen och allt vad den högtiden innebär. Och när väl julen är förbi, då går det ganska fort framåt. Tiden går så himla fort när man blivit äldre, den går skrämmande fort. Så jag tänker att det dröjer inte länge så vips...så är sommaren här igen.
Och ett stort plus med hösten är att man kan vara inomhus utan att "få dåligt samvete". För när det är sommar och fint väder ute så är det skam på torra land att befinna sig inomhus över huvudtaget....tydligen. Jag har lite svårt för det. Jag vill kunna vara inomhus även på sommaren, när solen är som varmast och himlen som blåast, utan att behöva få höra: "Men herregud, är du INNE en sån här fin dag?! Vet hut människa! Hur kan du med att slösa bort en sån här underbar dag med att vara INOMHUS?!" Jag....avskyr....såna...kommentarer! Jag gör väl vad jag vill, när jag vill och hur jag vill? Vill jag "slösa" bort en "fantastisk och underbar sommardag" med att befinna mig inomhus och ligga i sängen och se på tv...så är väl det min ensak, och jag har rätt att göra det utan att nån ska komma och lägga sig i och pika en! Behåll såna åsikter för er själva!
Men nu har hösten kommit, och i många månader framöver kan jag vara inomhus så mycket jag vill utan att behöva "få dåligt samvete". Därför gillar jag nog hösten mer nu.
Iallafall, lägger in en underbar låt här av min idol Björn Afzelius som heter "Höst (Till Ann-Christine)" som handlar om hösten, det är en av mina favoritlåtar. Låten här är aukustisk, det finns även en version (orginalversionen) som inte är aukustisk, men hittade inte den. Denna versionen är också underbar.
Kram på er!
"Höst (Till Ann-Christine)" - Björn Afzelius
"Det går emot höst, det börjar bli kallt,
det blir alltmer gott och vara inne.
Snart är den här, betraktelsens tid,
då sommaren bara är ett minne.
Man börjar få tid, och se till varann,
man får alltmer lust och va' tillsammans.
Det blir alltmer värt, när vinden tar i,
att känna en närhet till nå'n annan.
Det börjar bli dags och njuta den tid,
då alla färger är som vackrast.
Det börjar bli dags och njuta den tid,
då man skall skörda allt man sått.
Så låt det bli höst, vad rör det väl mig,
så länge din varma kropp pulserar.
Låt vinden ta i, du ligger ju här;
Min älskling, jag önskar inget mera.
Det börjar bli dags och njuta den tid,
då alla färger är som vackrast.
Det börjar bli dags och njuta den tid,
då man skall skörda allt man sått.
Så låt det bli höst, vad rör det väl mig,
så länge din varma kropp pulserar.
Låt vinden ta i, du ligger ju här;
Min älskling, jag önskar inget mera.
