|
|
|
Må
|
Ti
|
On
|
To
|
Fr
|
Lö
|
Sö
|
| | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | |
|
April (2024) |
|
|
|
(1) |
|
(1) |
|
(1) |
|
(1) |
|
(1) |
|
(1) |
|
(2) |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Pojkhem
Hör en låt på radion i bilen. En från tidigt 80 tal,får en konstig känsla i magen tittar mig omkring och ser att jag är på riksväg 180 från Alingsås mot Borås. Inget konstigt med det men för mig är de det. Känner att det liksom kryper i mig och att det börjar ta imot. Det var 30 år sen jag upplevde detta och på samma plats. -Jag åker i en bil med min mamma längs en väg intill en sjö. Vägen är otroligt fin när man ser sjön till vänster om vägen. Vi svänger vänster och vänster igen in på en grusväg som svänger höger direkt efter man svängt av. Kör upp och ser ett stort gult hus,och några små byggnader intill. Min mamma följer mig upp för stentrappan och in igenom dörren.det är mörkt och kallt. Möts av en man som heter Lars Ericsson Han var högsta hönset där! Hans ord var lag! De visade mig runt,och jag var 11 år och fattade inte vad vi gjorde där. Fattade inte att min mamma skulle lämna mig där helt själv med människor jag aldrig träffat. Men det tog ca 30 minuter tills det var just det jag fattade! Jag försökte springa till bilen medan den körde ner för grusvägen och jag försökte slita mig loss för att följa med hem! Vad hade jag gjort? Vad kunde jag ha gjort? Jag är 11 år! Jag bara satt och grät efter mamma tills jag somnade. Vaknade på morgonen av att de kom in och slet av mig täcket och skrek att det var dags att gå upp och göra sig i ordning. Frukost. Det serverades havregrynsgröt. Det kunde jag inte äta.personalen blev sura och sa att jag måste äta upp. Nix sa jag. Fick gå hungrig till skolan som är det lilla gula huset.det var ett par som var lärare. För mig att de var ok. Det var fax för lunch,gissa om jag var hungrig. De dukar fram till mig sist för att jag inte åt upp gröten på morgonen. Gissa om jag blev förvånad när jag får en kall talrik havregrynsgröt?! Ja just det samma gröt som till frukost. Det kunde jag inte äta! Fick gå tillbaks till skolan igen,utan mat! Nu är det dags för middag,och nu är jag otroligt hungrig. Alla samlas för att äta mat. Jag får ta sist igen, sätter mig ner med en varm talrik mat som jag precis skall ta en bit av.då kommer en kille som heter Sven Davidsson fram och tar tallriken av mig. Jag frågar varför? Inte ett ord får jag, men samma talrik som jag fick till frukost får jag. Gissa om jag är både rädd och ledsen? Men ingen idé att gråta för det fick jag höra? "Det är ingen som hör dig i alla fall" då är man inte så tuff! Ja det blev ingen mat för mig nu heller. Tänker att vad har jag gjort för fel? Varför kan inte mamma komma och hämta mig? Och varför var mina syskon hemma med mamma? För tankarna flyger när man är ett litet barn. Jag hoppar lite bakåt i tiden. Några år till en händelse som har satt djupa spår i mig. Jag är 8 år och har fått äran att sitta på ett hem för barn tidigare. Där var jag i något år eller 2? vem räknar år? Kommer ihåg att jag rymde där ifrån vid juletid. Någon eller några dagar innan julafton. Hoppar ut genom fönstret och springer i snön, kallt som det kan vara när det är snö och vindstilla.jag tar vagnen vid Linneplatsen och åker hela vägen till Frölunda torg. Går av och det är typ bara jag ute. Jag bor då på Näverlursgatan 10 det är 3 de huset från torget. Jag stannar på mitten gården så att jag kan sätta mig på lekplatsen och gömma mig och titta in.För vi bodde på första våningen. så det var lätt att sitta och titta in Där är min mamma och mina 2 syskon och lagar mat och har det varmt. Jag sitter i nästan 2 timmar och tittar. Vågar inte ringa på för då kör de mig tillbaks igen.och det ända jag vill ha är en kram av mamma! Detta upprepar jag ett 50 tal gånger under åren.
Ja åter till baka till
"SKÄRSBO" Jag får gå och lägga mig utan mat.och jag var inte stor på den tiden. Men nu är det en ny dag,och nya möjligheter. Jag sprang ner till frukosten för att ta en macka. Men nix! Den tas ifrån mig igen. Får en talrik framförd till mig med,känner igen den direkt! Tänker att detta Kan inte vara sant? Men det var det! Jag äter inte, men får sitta kvar tills alla andra är klara. De går ut och ner till skolan. Där tvingas jag i kall gröt som jag med det samma spyr upp. När jag kräks så får jag en smäll så att jag åker ner på golvet.
Då kom köktanten och sa att det räcker nu. En liten tröst. Fick ta en macka och efter det gå ner till skolan. Det enda jag tänkte på var vad jag hade gjort för att hamna där?!
Detta var 2 dagar av 600 i en pojkes liv i tidigt 80 tal.
|
21 September 2015
| SKÄRSBO "pojkhem"
| 4 kommentarer
|
|
|
|