Vi håller på att byta chef på jobbet. Den förra har redan slutat. Han hade sitt kontor intill vårt fikarum, så en kollega konstaterade i veckan att till och med hans dator var borta. Hans efterträdare börjar inte förrän första december, så i mellantiden kör vi lite återbruk. Killen vi har nu var nämligen min chef en vända för många år sedan. Mitt favoritminne från den tiden är ett medarbetarsamtal vi hade. Vi kom att prata om tatueringar, och det gick hans ära förnär när jag berättade om någon som hade jättestora dylika. Till slut kikade han ut genom fönstret till kontoret där vi satt, för att kolla så det inte var någon utanför. Så rullade han bort stolen från fönstret och slet av sig tröjan, så jag fick se alla hans tatueringar. Jag har förresten jobbat ihop med hans fru också, men hon slutade på kära Kährs för några år sedan. När hennes man nu hoppade in som chef igen kom det upp en lapp med hans telefonnummer. Jag tänkte först anteckna det på en papperslapp, men så kom jag på idén att göra en anteckning i telefonen istället. När jag väl hade den uppe kunde jag förstås lika gärna lägga in numret bland mina kontakter. När jag behövde ringa honom i torsdags var jag glad att jag hade det där. Ännu gladare var jag att han har sitt kontor i markplan och inte en trappa upp som min förra chef. Det hade inte varit kul att klättra upp dit med mitt onda ben.