Im not a god, I was misquoted.
Startsidan Blogg Fotoalbum Gästbok
Debatt Topplistor Om mig Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<
Mars (2024)
>>


Guldkorn i svart och vitt

Nu har jag på kort tid hört två olika personer säga att ”nä den filmen kan jag inte se för den är ju svart-vit”. Det är för mig skrämmande. Man kan ju inte vara så mycket filmfantast iså fall eftersom man då vänder ryggen åt en gigantisk skattkista fylld av guldkorn. Nuförtiden blir jag ofta besviken av nya filmer av olika anledningar. Dyra storfilmer känns inte genomarbetade utan istället framstressade säkerligen av producenter som inte kan film utan sätter press på regissören att använda sånt som fungerat förut för att få tillbaka sina pengar. Varför inte lita på den regissören som ni anlitat. Sedan vill lågbudgetfilmer vara egna och slår skruv på sig själva istället. Men det kommer ju givetvis bra film i båda dessa arbetsmetoder även om det är allt mer sällan. Men jag har funnit mig själv att mer leta bakåt i tiden efter de där riktiga fullträffarna. De senaste filmerna jag köpte var Metropolis från 1927 och Laura från 1944.

Dessa personers kommentarer om svart-vit film i kombination med att några kompisar har frågat efter en del filmtips den senaste tiden så känns det kul att börja skriva igen. Så jag kommer blanda top-10 listor, tips om tre filmer med gemensam nämnare och ibland mer fokus på en film.

Nu tänkte jag i första hand ta upp tre favoriter bland svart-vita filmer i denna nystart, men vill ändå nämna några andra klassiker som folk känner till och har åsikter om men inte alltid har sett. I första hand gäller det Citizen Kane och Casablanca som är riktigt bra filmer så missa för all del inte dessa. Det är inte bara filmkritiker som gillar dem.
Sedan är Hitchcock min stora favoritregissör och jag har pratat mycket om honom tidigare här på bloggen så jag tar inte med honom bland dagens tre, men svart-vita klassiker som The Lady Vanishes, The 39 Steps och Strangers on a Train måste ju nämnas.

12 Angry Men (12 Edsvurna Män, 1957)
Den första filmen är en av de mest välskrivna och välspelade filmer som någonsin gjorts. Sidney Lumet-regisserade 12 Angry Men och har skådisar som Henry Fonda, Martin Balsam, Jack Warden och E.G. Marshall. Mycket av handlingen utspelas i deras småtrista juryrum där de ska komma fram till om en 18 årig pojke från slummen är skyldig till att ha mördat sin pappa. En preliminär röstning visar att alla utom en anser att han är skyldig, men en av jurymedlemmarna vill vara motvalls för att få igång en diskussion. Filmen har hela tiden en nerv som gör att det aldrig blir tråkigt trots att det är mycket prat i filmen. Och när skådespelare av den här digniteten levererar sina repliker så lyssnar man.
Lumet lät skådisarna stanna i rummet i flera timmar för att öva replikerna utan att kameran rullade, enbart för att de skulle känna dynamiken mellan varandra som utvecklas under lång tid.
När filmen släpptes så blev det ingen tittarsuccé på bio så Henry Fonda kunde inte få ut hela sin lön. Han var dock ok med det och ansåg att det var en av de bästa filmerna han gjort.
Andra som tycker likadant är affärsskolor och workshops som använder filmen för att illustrera gruppdynamik och konfliktlösningstekniker.

Rififi (1955)
Denna franska kriminalklassiker har inspirerat många, både i filmbranschen och i verkligheten. Kuppfilmer som Ocean’s-trilogin och liknande har mycket att tacka Rififi för.
Filmen börjar med att Tony släpps ur fängelse efter fem år och söks upp av en gammal kompis som vill ha med honom på ett rån mot en juvelerare. Han säger nej först men efter ett tag hänger han på. Kuppen går ut på att de genom våningen ovanför Juvelaffären hackar sig genom golvet för att komma in. Efter kuppen kommer deras mänsklighet i spel och svartsjuka och misstänksamhet bubblar upp.
Detta är en underbar film noir och fantastiskt skådespeleri och har något som jag tycker många filmer saknar idag, en oförutsägbar spänning.
De som har influerats i verkligheten av filmen är alla kriminella som efter denna filmen har tagit sig in i stället de ska råna genom att gå genom taket eller väggen. Denna typen av kupper kallas idag rififikupper.
Den största konstkuppen i Sverige som genomfördes på Moderna museet 1993 var just en rififikupp.

Samurai Rebellion (1967)
När man hör orden samurajer och fantastiska skådisen Toshiro Mifune så tänker de flesta på mästaren Akira Kurosawa. Denna duo har gjort så många mästerverk ihop som De Sju Samurajerna, Yojimbo och Rödskägg som är ett måste för alla filmälskare, så det är förståeligt att man tänker så. Men det finns faktiskt fler regissörer som jobbat med Mifune och gjort mästerverk. Masaki Kobayashi är en stor regissör i Japan och han var mer emot samurajromantiken som Kurosawas filmer hade en tendens att vidhålla.
Enkelt sagt är handlingen att Samurajen Isaburo gör uppror mot sin herre när denne återkräver den kvinna som nu är Isaburos sons fru. Han beordras att begå självmord med sin son. Han vägrar och en blodig konflikt är oundviklig.
Trots detta så är det egentligen mer en dramafilm med kortare fightinginslag än en blodig samurajfilm.

Så gör er nu själva en tjänst och våga se svartvita filmer!

Skriv gärna i kommentarerna här nedan om era egna favoriter.
1 Januari 2018  | Film | 0 kommentar
Namn:
E-post:
Webbplats:
Kom ihåg mig?
Din kommentar:
vilken färg har solen: (för att lura spam robotar)




hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Peter Edvardsson                                             Skaffa en gratis hemsida