Jag slirar nu. Kallar det för slirar när jag tappar balansen i mig själv och faller neråt. Jag är tröttare nu, ledsen och trött, har tappat lusten till saker, orkar inte.
Minnen stormar i mig, minnen jag inte orkar med. Saknad, sorg och trötthet är allt jag känner nu. Mitt hjärta bultar av smärta och sorg. Mina lungor är fyllda av trög luft som knappt går att andas. Mitt inre skriker åt mig att bara få slippa.
Jag försöker hålla masken utåt, men det är svårt, mycket svårt. Förr i tiden var jag expert på det, men inte längre, jag orkar helt enkelt inte hålla masken mer. Därför drar jag också mig undan från allt och alla. Orkar inte vara social för fem öre. Orkar knappt prata.
Allt är så mycket enklare när man är ensam. Ingen man måste hålla masken för, inga krav eller måsten på en, inga förväntningar på en, ingen man kan göra besviken för att man inte orkar. Så självfallet att jag väljer att vara ensam och isolera mig. Inte det minsta konstigt, bara självklart.
Och det är så skönt! Ord kan inte beskriva hur skönt jag tycker det är att få vara för mig själv, att bara få vara, bara få existera på det sätt jag orkar, i mitt hem, kravlöst, bland allt det som är vant och bekvämt. Så skönt!
Jag är trött på hela jävla mänskligheten! Alla jävla människor som gör varandra illa, är egoistiska och trångsynta, och som så gärna sitter och fördömer andra, särskilt fördömer dom som har svårigheter, dom som lider...dom är ett "lätt byte", lättast att gå på. Svin är dom, dom som dömer, förtrycker, och gör andra illa! Oftast bara för att dom kan.
Orkar helt enkelt inte ta del av världen längre. Jag är för känslig. Kan inte hantera allt hemskt som händer andra, i vårt land, i hela världen. Jag gråter med dom, lider med dom, känner sorg för dom, känner smärta i hjärtat för deras skull. Hela min själ skälver och skakar i sorg.
Orkar inte. Vill inte. Lättare att stänga in sig, isolera sig. Bara ha kontakt med dom närmaste. Med dom är det kravlöst, och bara kärlek. Det är det enda jag orkar med.
Folk som vill ha drama, som inte bryr sig om mig och som inte vill mitt bästa, och som bara vill utnyttja mig för sina egna själviska behov - håll er jävligt långt borta från mig! For all eternity!
Jag ska leva ett liv i lugn och ro, och i fred. Och jag skiter i vad alla andra tycker och tänker, jag har rätt att själv bestämma över hur jag vill leva mitt liv! Jag är nästan 40 år gammal nu, låt mig leva hur jag vill, som jag vill!
Håller ni inte med mig eller kan förstå mitt val i hur jag ska leva, så behöver ni inte det. Men håll er borta från mig i så fall bara! Det är det enda jag begär.
I just want to have some peace in my life! Some peace in my mind, my heart and my soul! My choice!
