Natten som gick hade man dåligt med folk på avdelningen som förser oss med material. Det innebar i sin tur att vi inte kunde köra rullande raster, och var snudd på onödigt många i min del av produktionen. Eftersom jag har hyfsat gott om timmar på mitt komptidskonto, och betydligt vettigare saker (enligt mig) att göra hemma än på jobbet, kompade jag ut vid halv tre. Det var härligt att komma ut mitt i natten, men första delsträckan på min väg hem blev lite läskig, för mig som tittar mycket på program om brott med Leif GW Persson. Där körde nämligen en utländsk långtradare fram och tillbaka, troligen på jakt efter någonstans att parkera tills Kährs öppnade för dagen. Annars kändes det väl mer som tidig morgon än sen natt. Det ljusnar extremt tidigt den här årstiden, och fåglarna skränade, så man inte fick en chans att tro att man var ensam ute. Solen hade i alla fall inte hunnit upp. Det var en tröst för mig, som hade glömt solglasögonen hemma. Dom känns inte så aktuella när jag ger mig iväg strax innan tio på kvällen, men är sköna att ha om solen skiner i ögonen när jag ska hem igen på morgonen. Brorsonens sambos bil, som hade stått utanför deras när jag gick till jobbet, var borta. Hon är tidningsbud, så det innebär att en massa folk fick sin tidning i god tid. Jag har reagerat ibland på att porten är olåst, hur tidigt jag än kommer hem. Jag har tänkt att man nog öppnar den för tidningsbudens skull. Den som delar ut Kalmarposten måste i alla fall ha nyckel, för den tidningen låg på dörrmattan, när jag kom hem vid tre i morse. Då hade jag fått låsa upp porten för att ta mig in i trapphuset.