Mår inte bra just nu, som jag skrivit innan. Är inne i en depression, och har mycket ångest. Av vissa anledningar, men som jag inte ens orkar ta upp just nu. Det är mycket med allt bara, och då blir det kortslutning i hela mig, och jag blir helt överväldigad. Då "stänger jag ned" mig själv, och går in i ett mörkt moln, och är där ett tag. Får se när det går över...
Nåt roligt iallafall är att min lillasyster ska ha sitt andra barn, nu i mitten av december. Det ska bli en flicka, och dom har redan en pojke på två år som heter Charlie. Så då kommer dom ha två busungar. Och jag blir moster igen!
Men i övrigt är det mycket nu, och då slutar jag fungera helt. Jag vet att många har svårt att förstå, och kunna sätta sig in i hur det är. Men det är okej, för jag förstår att det kan vara det. Förstår det inte ens själv ibland...
Jag har flera diagnoser, som gör att jag inte "fungerar normalt". Har tagit upp det innan, men kan ta upp det igen. Jag har svår depression-och ångestproblematik, jag har kronisk migrän, jag har Komplex PTSD, och jag har Utmattningssyndrom. Allt detta i kombination, gör att jag inte fungerar på en nivå som dom flesta andra, utan är väldigt lågfungerande. Det är av den anledningen jag har fått bli sjukpensionär, som jag varit nu i nästan två års tid. Och kommer vara det livet ut.
Och att vara det livet ut är helt okej för mig, även om många andra kanske inte tycker det är okej. Jag behöver så lång tid på mig för att läka och återhämta mig, så är det bara. Jag måste leva på ett sätt som är bra för MIG, inte på ett sätt som är bra för ALLA ANDRA. Ganska uppenbart, tycker man. Ändå har jag levt för alla andra i hela mitt liv. Det är först nu, när jag är nästan 40 år gammal, som jag äntligen har börjat leva för mig själv, för min egen skull. Jag tycker att jag förtjänar det, så mycket som jag har offrat mig själv för alla andra genom hela livet. Och fått så lite tillbaka. Så ja, jag förtjänar nu att kunna tänka på mig själv, prioritera mig själv, och leva för mig själv. Att det tagit så lång tid för mig att fatta det... Nåja, bättre sent än aldrig.
Jag ska lägga in en kort informationsvideo här nedan, om hur det är att leva med Utmattningssyndrom. Det kanske kan ge lite mer förståelse hur det är för mig, hur jag mår. Och hur alla andra med Utmattningssyndrom har det. Jag lägger också in en kort informationsvideo om Komplex PTSD - Komplex Post Traumatisk stressyndrom (Complex PTSD). Detta kan man utveckla om man varit med om mycket trauma i livet, särskilt långt pågående trauman i barndomen. Som jag har, och därför utvecklat.
För att förklara lite - Komplex PTSD skiljer sig lite från "vanlig" PTSD, för PTSD är vanligt att utveckla när man upplevt ett trauma, så som till exempel, en svår olycka, en våldtäkt, krig, en misshandel, ett rån, att ha bevittnat en våldshandling, eller något annat traumatiskt man upplevt. Men har man upplevt trauma under en lång tid, och konstant pågående under lång tid, som till exempel att sedan barndom växa upp under svåra och destruktiva och traumatiska familjeförhålanden, där det förekommit missbruk, våld, psykisk sjukdom, vanvård, och liknande, så utvecklar man Komplex PTSD. Det, och vilka symptom det är, förklaras i videon.
Kram på er så länge!
"10 saker jag med utmattningssyndrom vill att du ska veta"
