Startsidan Blogg Fotoalbum Gästbok Om mig Videoklipp Logga in
Ti On To Fr
1
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
28
29
30
31
<<
Mars (2024)
>>


No more fucks to give!

I lördags, den 17 november, var jag med Karin, en av mina bästa vänner, på komikern och skådespelaren Mia Skäringers föreställning ”No More Fucks To Give”, som gick på Scandinavium här i Göteborg. Den var så jäkla bra, så jag måste skriva om den! smiley yes

På scenen skildrar Mia Skäringer några av sina kända komiska karaktärer, men är också sig själv som Mia, och berättar om sitt liv, både om sitt privatliv och sitt yrkesliv. Hon växlar mellan roligheter och allvar, på ett mycket intressant och gripande sätt. Hon sjunger också låtar och gör dansnummer, som för fram hennes budskap. Och vilken fantastisk show det blir!

Hon berättar om övergrepp hon varit med om under sitt liv, där män har tagit sig friheter med hennes kropp utan hennes tillåtelse, och om hot, hat och trakasserier hon fått motta, som känd person, men främst för att hon är kvinna.
Hon berättar om yrkesvärlden inom teatern, och inom film-och tv-industrin, där en ofta dålig kvinnosyn råder, och att därför man som kvinna nästan alltid är i underläge och underlägsen mannen, och hur man som kvinna ständigt får kämpa för att bli tagen på allvar.

Hon talar om kroppshets som kvinnor måste kämpa med, orealistiska förväntningar på hur kvinnor ”måste och ska” se ut. Om det sexuella mellan män och kvinnor, som ofta blir förvridet, där gränser suddas ut och försvinner, där gränser borde vara. Om hur man som kvinna nästan alltid blir bedömd av män på ett sexuellt sätt, som vad man har på sig och hur man visar upp sig, vilket beteende och attityd man har, och vad man väljer att stå upp för. Starka kvinnor som står upp för sig själva, är inte ofta populärt. 

Hon delar på ett mycket bra sätt med sig av upplevelser hon som flicka, ung kvinna och vuxen kvinna har varit med om, som gör att hon bär på rädsla för män, men att hon samtidigt vill som alla bli bekräftad, omtyckt, accepterad och älskad. För hon har, som hon uttrycker det, fått "ärva" en rädsla för män, på grund av att både hennes mamma, hennes mormor, och hennes mormorsmor, har blivit utsatta för övergrepp av män, och att dom sedan genom generationerna varnat och berättat om hur "farliga och hemska" män kan vara, och att man ska "passa sig", och "tänka på hur man klär sig". Mia har därför fått "sin rädsla för män via modersmjölken", som hon beskriver det.
Och genom hela föreställningen virar sig #Metoo som en lång, röd tråd – det går inte att missa. Och det för fram ett tydligt och viktigt budskap.

Hennes berättelser, och framförandet av allting, är oerhört starkt och gripande, samtidigt som hon också är hysteriskt rolig i sättet hon för fram allt.
Det är komik och gripande allvar, intensivt varvat om vartannat, som gör en både tårögd, och gör att man viker sig av skratt. Det är så otroligt modigt av henne och så starkt, att ställa sig på scen och blotta sig totalt...ja, på riktigt blotta sig...och bara ösa ur sig allt som hon någonsin har velat få sagt, och som man faktiskt själv också alltid ha velat fått sagt. Det är HÖG igenkänningsfaktor i det mesta hon säger. Detta är något i särklass, och något av det bästa jag sett! Kolla upp det, om ni också vill se denna fantastiska föreställning, med denna fantastiska människa, som har fått nog - som har No More Fucks To Give! yes

Länk: https://www.aftonbladet.se/nojesbladet/a/VRvn66/arg-och-rolig-mia-skaringer-i-pakostad-arenashow

Jag kände igen mig så oerhört i det mesta Mia Skäringer pratade om. Hon förklarade att hon var ”sexuellt trasig”. Och jag förstår precis vad hon menar med det, och hur hon menar. Jag är också sexuellt trasig. Jag har nästan alltid känt att jag pressats och stressats när det gäller det sexuella, främst av män. 

Jag har ju haft sex med kvinnor också, och även haft förhållande med kvinnor, eftersom jag är bisexuell. Men sex med kvinnor är en helt annan sak. Jag upplever det som helt annorlunda, och det kan vara väldigt svårt att beskriva, vad som är så annorlunda. Det är en annan känsla bara, man blir ”sedd” på ett annat sätt, det är en helt annan ”närvaro” sexuellt med kvinnor.

Jag har många gånger blivit väldigt dåligt behandlad av killar och av män. Dom som varit bra och behandlat mig schysst, dom får plats på ett knappnålshuvud. Resten har inte behandlat mig bra alls, och några har behandlat mig riktigt illa. Och det har gjort mig väldigt skadad, psykiskt och känslomässigt. Särskilt när det gäller den sexuella biten.

Från det att jag var ca 20 år och uppåt, har jag till största delen blivit behandlad som ett sexobjekt, där i stort sett bara mitt utseende och min kropp spelat roll. Och förvirrad, vilsen, och trasig i mig själv som jag var då, började jag spela den rollen också, rollen som ”det blonda bombnedslaget med dom stora brösten”, ”Playboybruden”, ”Nymfomanen”...för jag visste inte vem jag var då, vem det var meningen att jag skulle vara. Därför trodde jag att det var det enda sättet att vara någon, vara värd nåt. Jag trodde att det var mitt värde, att mitt värde som människa satt i mitt utseende och min kropp, och i det sexuella. Jag antog att det var så då, eftersom nästan alla killar ville ha mig och ligga med mig. Ligga med mig ja, och i stort sett bara det. Var jag värd mer än så? Jag trodde inte det då, jag vet bättre nu.

När jag haft varit med män, haft sex, dejtat eller haft förhållande med män, och det har varit en del, (fler än 20, färre än 40), så har jag känt en press att jag ”måste vilja”, och vill jag inte eller inte känner för det, så duger jag inte och kan kasseras lätt. Och så många män har en annan ”förväntan”, det ska helst vara ”porrfilms-sex”, jag tror ni fattar vad jag menar med det. Det ska råknullas, sugas av, sättas på, kuken i fittan, kuken i analen (fast det vägrar jag) ...och man måste anpassa sig efter det då, för att ”duga”. Det jag har upplevt är att jag måste spela en roll, som rollen i en porrfilm, för att den killen man är med ska tycka att det är bra sex. Det ska stönas så högt så att rutorna skallrar, man ska köra femtielva olika positioner, få fontänorgasmer hit och dit, och killen tillfredsställer sig själv mest genom att (tro) känna att han tillfredsställer tjejen, för att han är sån ”kung” i sängen.

Men fast killen i fråga gör det han kan för att tillfredsställa en, så gör han det ändå inte. För ofta gör killen det för sitt eget ego, för att han ska känna sig som en kung i sängen. Men den sexuella njutningen är inte det det handlar om. Det handlar om att man som kvinna blir sedd, att man har en närvaro som betyder nåt, att man är en människa. För i dom flesta fall med killar jag haft sex med, skulle jag lika gärna ha kunnat byta ut mig själv mot en sexdocka, killen skulle inte märkt nån skillnad, han skulle bara pumpat på. Jag är ingen människa då, jag är en sak, ett objekt att knulla med. Han ser mig inte, han vill bara köra kuken i fittan, and that´s it.

Så jag har spelat rollen och låtsas, låtsas vara någon jag innerst inne visste att jag inte var. Har varit ”The Pornstar”, för att duga, för att känna mig åtråvärd, för att killen ska vilja ha mig, för att tillfredställa honom, för att känna mig värd nåt. Glömde totalt bort min egen tillfredställelse, mitt eget behov, min egen vilja. För det spelade ingen roll, bara det han ville spelade roll då. För jag satte alltid mig själv sist...alltid.
Och har jag inte velat ha sex, inte mått bra, inte varit på humör, inte ha orkat, så har jag varit ”tråkig”, och fått sura miner och tjurande, och fått höra massa tjat, tjat tjat och tjat, så till slut har jag gett med mig ändå, fast jag egentligen inte vill...för att känna att jag duger, att jag är nåt att ha, för att få det överstökat så jag får vara ifred nån jävla gång. Och så har jag spelat rollen, om och om och om och om igen...i evigheter. Skadat mig själv genom dom männen, så att jag till slut blivit helt trasig i min person och i min sexualitet.

Men nu orkar jag inte spela mer. Nu tänker jag inte spela mer.
Nu tänker jag inte offra mitt eget välbefinnande för andra mer.
Nu tänker jag bara vara mig själv, vara ifred, bara få vara.
För nu vill jag inte mer.

Nu tänker jag bara vara den jag är, och aldrig låtsas mer och spela mer, för någon. Aldrig offra mig igen, för någon. Aldrig sätta mig själv sist igen, för någon.

Ska jag ha sex igen, med någon överhuvudtaget, så ska det vara med någon som ser mig, som hör mig, som bryr sig om mig, som inte pressar mig, som vill mitt bästa, som accepterar mig precis för den jag är, som är kär i mig eller som älskar mig. Jag tänker inte vara någons sexleksak igen.
Aldrig mer! Hellre är jag utan sex eller utan partner totalt!

Många män har en stor brist på respekt för kvinnor. Inte alla, men tillräckligt många för att det ska vara för många.
Kvinnor får kämpa för att bli hörda, bli sedda och bli tagna på allvar. Kvinnor får kämpa för att ha rätt till sin egen kropp, för att ha rätt att säga nej till inviter och till sex, för att få samma rättigheter som män, för att få respekt, för att bli tagna på allvar,  för att få ta plats, i ett samhälle som tyvärr ännu inte vill ge kvinnor mer plats.
Kvinnor får kämpa för att kunna känna sig trygga, känna sig värda, känna sig hela, känna sig likvärda männen.
Kvinnor får alltid kämpa - men varför måste vi behöva det...?
Varför? Det är så svårt att förstå. 

Men kampen kommer alltid fortsätta.
Kvinnor kommer aldrig ge upp! 
Never, ever!
Så länge vi finns, kommer vi fortsätta dela och berätta vår historia.
I berättandet finns läkningen, och i berättandet finns förändringen.
Som ringar på vattnet sprider det sig, ut i oändligheten.
Och dör aldrig ut....  heart

 

And now...I have no more fucks to give! yes

 

"Bara Få Va Mig Själv" - Laleh  heart

 

 

 

 

 

 


       
19 November 2018  | Lite allt möjligt | 0 kommentar
Namn:
E-post:
Webbplats:
Kom ihåg mig?
Din kommentar:
vilken färg har solen: (för att lura spam robotar)




hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Angelica Börgesson                                             Skaffa en gratis hemsida