Startsidan Blogg Fotoalbum Gästbok Om mig Videoklipp Logga in
Ti On To Fr
1
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
28
29
30
31
<<
Mars (2024)
>>


Proud to be me!

Känner att depressionen börjar lägga sig nu, känner mig lite piggare och mer positiv. Snart fyller jag 40, och ska ha kalas hemma för familjen. Och det känns faktiskt bra att fylla 40. Har ingen åldersnojja, utan trivs med att bli äldre. 

Och det är av den anledningen, att att vara ung är ett jäkla helvete. Ju yngre man är, desto mer blir man överkörd, utnyttjad, inte tagen på allvar, och omgivningen ställer skyhöga förväntningar på en. Ju äldre man blir, desto mer skinn på näsan får man, och folk förväntar sig inte lika mycket av en längre, eller ställer lika mycket krav och sätter press på en. Av den anledningen trivs jag med att bli äldre. Jag hade det ett rent helvete som ung. Skulle aldrig i mitt liv vilja uppleva den tiden igen, över min döda kropp. Så att fylla 40, är för mig något väldigt positivt, och en lättnad. Jag har lämnat det värsta bakom mig. smiley

Jag vet att mycket av det jag skriver här i bloggen är upprepningar av sådant jag skrivit om innan. Vissa kanske stör sig på det, men då får dom göra det då. Det finns anledningar till att jag upprepar saker och ting i det jag skriver. Dels för att det tillkommer nya läsare till bloggen hela tiden, och då tycker jag det är bra att återberätta sådant jag pratat om innan, för att dom ska kunna hänga med. Och dels för att för varje gång jag berättar om saker jag varit med om och upplevt, så bearbetar jag det samtidigt. 
Jag har berättat innan att en stor del av att jag skriver, är att det är ett väldigt bra sätt för mig att bearbeta saker och att kunna se saker och ting ur nya perspektiv. Att skriva och att berätta är för mig att bearbeta, det är mitt sätt, det har alltid varit mitt sätt. Andra kanske har andra sätt, och det är jättebra för dom, men att skriva om det är mitt sätt. Så ju fler gånger jag upprepar någonting i det jag säger eller skriver, ju mer bearbetar jag det. 
Sedan är det ju också så, att man kan föra fram saker och ting på flera sätt än ett. Så i många av mina upprepningar av saker, så är dom berättade och framförda på olika sätt, beroende på vad jag pratar om och i vilket sammanhang det sägs. Man kan berätta samma sak, på många olika sätt, av många olika anledningar. Det är ungefär det jag gör.

Men en annan viktig anledning till att jag berättar om mina upplevelser, mitt liv och hur det påverkat mig, är att andra kan känna igen sig i det, andra som har upplevt liknande saker. Man kan i det man berättar vara en källa till tröst, stöd, uppmuntran, inspiration, och kunskap och förståelse. Att dela med sig av sin historia, kan vara den nyckel andra kan behöva för att kunna låsa upp sina egna lås i sin egen historia. Eller för att kunna få insikt och förståelse för någon annans.
 
Att dela med sig av sin historia, är att vara väldigt modig, eftersom det inte alltid (eller ganska sällan) tas emot på ett bra sätt. Man kan lätt bli dömd, för att till exempel vara ”den där konstiga människan”, eller vara någon som ”bara söker uppmärksamhet”, eller någon som ”inte är riktigt klok” och som man därför bör ”hålla sig borta ifrån”. Att vara någon som andra inte vill ha att göra med, stämplas som någon som är ”jobbig”, som är ”krävande och påfrestande”, som är ”lat och vill slippa undan ansvar”, som ”bara hittar på massa konstiga historier och ljuger för uppmärksamhet”....and the list goes on and on and on and on.
Men trots allt detta, så är det värt det. Att vara med och kunna skapa förändring i samhället, att kunna vara någon som kämpar för förändring och utveckling i världen överhuvudtaget, det är värt det. Bara att kunna ge någon människa därute mod, styrka, uppmuntran och förståelse – det är värt allt.
”You can not save them all, but maybe you can help to save at least one. And that is worth it.”

Varför skriver folk självbiografier, eller åker ut och föreläser om sina liv och upplevelser? Människor som upplevt ofattbara trauman och levt fruktansvärt svåra liv? När dom samtidigt riskerar att bli misstrodda, förlöjligade, kritiserade, dömda, och förödmjukade? Allt det som jag också nämnde ovan. För att tjäna pengar? Visst, en del av det ja, för man måste ha ett upphälle. Men i första hand för att man vill gå ut med sin historia, för att andra som kanske upplevt liknande kan kunna känna igen sig, veta att dom inte är ensamma, få tips och råd hur dom ska kunna hantera det och få en förståelse och få insikter om sig själva. Och för att få resten av världen att ”vakna upp”, genom att sprida kunskap, medvetenhet och förståelse för saker andra människor går igenom. Det är jätteviktigt!

Varför söker sig folk som upplevt svåra händelser i sitt liv till olika stödgrupper där man kan träffa andra med liknande upplevelser, och är till exempel också inne på chattforum och grupper på nätet, för samma sak? För att man behöver andra som kan relatera till sånt man själv gått/går igenom, för att känna att man inte är ensam i det man bär på, för att kunna bolla idéer och tankar med andra, för att försöka förstå andras beteende och handlande, och för att försöka förstå sitt eget beteende och handlande, för att kunna få insikter och kunna försöka förstå varandra och förstå världen, för att försöka förstå detta livet vi lever. Vi som människor behöver det. 

Ensam är inte stark. Tystnad är inte det bästa. Vi blir lärda det sen barnsben, men det stämmer inte. Om alla människor skulle hålla tyst om det dom upplever, hålla sina åsikter, tankar och idéer för sig själv, bara sköta sig och sitt – hur skulle det då någonsin vara möjligt med förändringar i samhället, förändringar i världen? Vi skulle ju fortfarande leva kvar på stenåldern då, för fasen. Inte sant?

Så det argumentet håller inte. Att bara hålla tyst, hålla allt för sig själv, bara sköta sig och sitt, ge fasen i alla andra, det håller inte. ”Att tala är silver, att tiga är guld.” Bara det ordspråket, säger allt om synen på hur man ”ska vara”. Eller Jantelagen, samma där. Vilket gott har någonsin kommit ur Jantelagen?
Inte konstigt det är förvirrande att växa upp, när man är barn och ungdom, och ständigt får höra dubbla budskap från dom vuxna. Det finns hur många exempel som helst på det, som är helt sjukt när man tänker på det.

Till exempel: Man växer upp och får höra från dom vuxna att ”Du ska tro på dig själv, så kan du bli vad du vill i livet.” Samtidigt som man får höra ”Du ska inte tro att du är något, sluta upp med att skryta om hur bra du är på det eller det.” (Jantelagen)
Man får som barn och ungdom höra från dom vuxna att ”Man ska alltid tala sanning, alltid vara ärlig och säga som det är, så blir man belönad, och allt löser sig.” Samtidigt som dom vuxna ljuger så dom får längre näsa än Pinocchio, smusslar, hymlar, kör dubbelspel, sviker, sårar, skadar och bedrar varandra.
Man får som barn och ungdom höra från dom vuxna ”Du måste alltid göra som dom vuxna säger, lyda auktoriteter, och vara snäll och lydig och inte ifrågasätta.”
Sedan kan andra vuxna lura barn, bete sig olämpligt, skada, tafsa eller förgripa sig på barn genom att manipulera dom, spela på just det att man som barn måste lyda dom vuxna, göra som man blir tillsagt av dom vuxna. Och barnen har ingen anledning att tro nåt annat, för man har ju blivit tillsagt att göra som dom vuxna säger, lyda, hålla käften och vara snäll, så då går man lätt i fällan. Och sedan kan man också bli skuldbelagd för att man gick i den fällan. För man borde ”fattat”, man borde ”vetat bättre”, man är ju så ”dum i huvudet”, som gick på det.

Hrhmmm, hrhmmm...dubbla signaler!

Är det så konstigt att barn växer upp och blir helt förvirrade, förtvivlade, deprimerade, och tvivlar på sig själva och allt och alla omkring dom. Särskilt tvivlar på vuxenvärlden, som säger en sak, men förväntar sig något helt annat. Som predikar ett sätt att leva, men som själva inte lever så. Som ställer höga förväntningar på barnen, men som själva inte anser att dom behöver leva upp till några förväntningar. Som förmanar barnen att leva i sanning, men som själva lever i lögn. Som kör med hyckleri och dubbelspel, men som förväntar sig total ärlighet och transparens från barn. Som tvingar dessa barn och ungdomar att leva i ”upp-och nedvända, ut-och invända världen”.
Sen skuldbelägger vuxenvärlden dessa barn och ungdomar, för att dom mår dåligt, för att dom inte förstår vad som förväntas av dom, för att dom inte hänger med i svängarna, för att dom inte förstår hur dom ska kunna ”duga”.
Jag frågar igen...är det så jäkla konstigt att man som barn och ungdom blir helt jäkla förstörd? Att man egentligen inte har en rättvis chans från början? 
Vuxna människor får fan ta och skärpa till sig, och sluta ge dubbla budskap, och själva kunna leva upp till det dom lär ut. Annars har barnen aldrig någon chans, inte en chans...

Det är mina tankar och åsikter för nu.
Hoppas ni i fortsättningen kan ha förståelse och tålamod med att jag ibland upprepar mig, och återberättar vissa saker. Fast jag gör det alltid i olika sammanhang, beroende på vad ämnet är jag pratar om.

Och jag skäms inte för att jag delar min historia, mitt liv. Jag är en eldsjäl, någon som vill vara med och skapa en förändring i samhället, i världen. Om jag inte hade haft så dålig hälsa, så att jag inte kan fungera normalt, så är det möjligt att jag kanske hade gjort som min syster Maria, och åkt ut i Sverige och föreläst om mitt liv och om mina upplevelser, kunna ha den plattformen. Men jag får nöja mig med att ha denna plattformen att göra det på, min blogg, och mina andra sociala medier. Och genom att bara vara den människa jag är. Någon som bryr sig, engagerar sig och hjälper, och alltid ger omtanke, stöd, uppmuntran och kärlek till andra. Någon som vill sprida kunskap, förståelse och medvetenhet, stöttning och tröst, vägledning och peppning, på det sättet jag kan och har möjlighet till.

That´s my purpose in life, the reason why I´m here.

Jag vet att jag gått igenom allt helvete i livet av en anledning, inget sker av en slump, allt har en mening...anser jag. Min mening med att ha gått igenom allt helvete jag har, är att jag ska kunna vara den människa jag har blivit, med den stora förmågan till empati och sympati, förståelse och tolerans, tålamod och acceptans, förlåtelse och omtanke, och det stora hjärta jag har....för att kunna hjälpa och stötta andra här i livet.
Jag hade aldrig varit den människa jag är idag, om jag inte hade gått igenom det helvete jag gjort i livet. Och för det, måste jag vara tacksam, hur konstigt det än låter. Jag är så glad och stolt över den människa jag är idag, och så tacksam över det. För en stor sanning är ”Du kan aldrig älska dig själv, om du hatar dom omständigheterna som skapat dig.”

Jag lämnar er med dom orden, och så skriver jag snart igen.
Kram på er! heart

 

"Ikaros" - Björn Afzelius  heart

 

 

 


       
28 Februari 2019  | Lite allt möjligt | 0 kommentar
Namn:
E-post:
Webbplats:
Kom ihåg mig?
Din kommentar:
vilken färg har solen: (för att lura spam robotar)




hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Angelica Börgesson                                             Skaffa en gratis hemsida