Om än Red Dead Redemption 2 har likheter med både Grand Theft Auto och den huvudsakliga Red Dead Redemption 2010, är ​​det innan det länge visar sig vara uppenbart att en stor del av spelmekaniken har kastats ut för något fräschare och successivt tillämpligt. Det känns som en ny början för Rockstar, gjord av gamla anläggningar.

Det gamla vilda västern upphör att existera. Industrialisering, befolkningsutveckling och fred innebär att Förenta staterna är fyllda av affärsvisionärer istället för olyckliga offer, individer som verkligen behöver något. 

För att göra Förenta staterna till en chans nation har farbror Sam försökt att inrätta en äkta legitim ram med statligt förvaltade besparingar, vilket i alla fall är till nackdel för den möjlighet som nyligen har vunnit i de förmodade vildmarkszonerna. Detta passar inte holländska van der Linde. 

Han kommer bort från alla lagar och regler och gör som sådan på ett grovt, fysiskt sätt som får andra människor att känna en liknande väg fästa. Det är här vi kommer in i bilden, i jobbet med Arthur Morgan, Dutch korrekta hand på den off chans du önskar.

En trogen beskyddare och en kär individ från hans förpackning. Morgan hanterades av holländare som en ung man och har sedan dess växt upp av honom, så orubblighet känner verkligen inga gränser efter att det liknar far och barn. Trots att possen faktiskt lever genom att parasitera på andras svåra arbete, ser Morgan ingen motivation att ta itu med holländska och har avstått från sin egen existens med make och barn för att upprätthålla dessa mål.

I själva verket är lägret helt enkelt spelmekanik som till slut finns för din välbefinnande, och säkerställer att Morgan visar sig vara progressivt invånare i spelscenen. Genom att raka, äta, slumma, tappa tänder och få uppdrag känner du dig alltmer inkluderad. 

Hur som helst är det viktigaste emellertid att lägret får dig att uppleva ett mer framträdande nätverk med olika transporter. Längs dessa linjer blir det snabbt individuellt och känns som ett hem på ett sätt som det aldrig gjorde i ett Rocksatar-spel.

Summa summarum

Jag har haft fördelen att spela Red Dead Redemption 2 på några händelser tidigare och varje gång det har utvecklats på mig, och efter att ha spelat det helt hemma, är jag för närvarande säker på min motivation. 

Detta är en annan bar för vad som är nu kanske världens bästa designer, men det är också perfektion av något annorlunda för spelmedia allt som beaktas. Det är en hel värld som täcker här med massor av magnifika aktiviteter och en känsla av medkänsla ingenting annat närmar sig. 

Till sist har jag ingen fråga om att kalla Red Dead Redemption 2 exakt vad det är - ett platt ut perfekt konstverk och förmodligen den bästa rundan någonsin.