Igår väntade jag på avisering om ett paket från Apotea, som enligt Schenkers sökfunktion hade nått Nybro. När ingenting kom innan jag skulle ge mig ut på dagens tur, cyklade jag ändå så att jag kom förbi Circle K på sluttampen. Det vore ju retfullt att komma hem utan paket, och inse att det hade nått macken medan jag var ute. Jag stannade strax före nämnda mack, och kollade både mail och sms. Någon avisering syntes inte till. Jag bestämde mig för att cykla en extra sväng hem därifrån, för att få ihop min mil. Ungefär trehundra meter hann jag, innan det plingade till i telefonen. Jag hade turen att höra den, och kände att jag lika gärna kunde cykla tillbaka och hämta mitt paket, och sedan cykla raka vägen hem. Nästan hemma slog min ansiktsblindhet till med full kraft. Vid parken såg jag två äldre män, varav den ena såg extra sympatisk ut. Inte förrän jag var på väg att passera honom, insåg jag att det var min egen man. Det betyder väl att jag har hittat rätt, när jag tycker så även när jag inte ser att det är han. Jag påpekade redan första gången vi träffades att jag har problem med att känna igen folk, så han måste säga ”Hej Eva” om vi stötte på varandra. Det gäller uppenbarligen fortfarande.