Ibland får man en stund över på scenen mellan två låtar där man inte spelar själv. En stund att få njuta av sina medmusiker och toner som sjungs av vackra stämmor. Det blir liksom ett vacuum där man kan luta sig tillbaka och reflektera en stund över varför jag sitter här med ett dragspel på magen. Vad tog mig hit? Vad kommer att hända här näst? ...
Något föds ur en sådan här stund. Min stund på jorden där framtiden är ett blankt papper som jag kan fylla precis som jag vill! Sen tar melodin slut. Mitt vacuum fylls med luft. Koncentration inför nästa melodi. Nu ska jag spela. Hjärtat slår. Takt och ton flyter ihop. Publikens leende lyfter mig. Nu kör vi!