Startsidan Blogg Fotoalbum Gästbok Om mig Videoklipp Logga in
Ti On To Fr
1
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
28
29
30
31
<<
Mars (2024)
>>


No more fucks.

Just nu är jag jävligt trött, och jävligt less.

Jävligt trött på att aldrig få lugn och ro i mitt liv, alltid är det nåt djävulskap. Är det för mycket begärt att jag nån gång bara ska kunna få slappna av, och få lugn och ro i mitt liv?

What will be, will be. Let´s all just wait and see...

Nej, jag har inte fått coroaviruset, så att ingen råkar tror det. Men det finns andra saker som händer, och jag orkar snart inte mer.

Dessutom måste jag vara stöd för andra jämt och ständigt som går igenom sina jobbiga saker, och även om jag gärna vill det, så tär det på mig. Tär på mig mer än vad andra nånsin kan tro. Och så har jag mitt eget och hantera på det. Allt djävulskap. Aldrig lugn och ro.

Nu ger jag fan i allt ett tag, och försöker att andas, ta det lugnt, och fokusera på mig själv. Så gott det går. För nu orkar jag inte finnas till för alla i hela världen längre. Många utnyttjar det, antingen medvetet eller omedvetet, just det att jag känner ett närmast tvångsmässigt behov av att hjälpa och stötta andra jämt, och alltid försöka se till att andra har det bra. Många räknar med det och tar för givet att jag alltid finns där, dag som natt, oavsett vad det gäller, långa samtal timme ut och timme in, där jag bara sitter och lyssnar i stort sett. Bara lyssnar, för det är jag väldigt bra på, lyssnar när andra ventilerar. Försöker ge råd, vilket ofta faller för döva öron. Så vad spelar det för roll egentligen? Och mitt i detta, förlorar jag ofta mig själv. Konstant. Eller att det triggar mig på olika sätt, allt det jag behöver lyssna på, att det ibland triggar igång min posttraumatiska stress och hemska minnen, så att jag själv efter att ha spenderat timmar med att lugna någon annan, kan få svår panikångest efteråt. Och vem finns där för att lugna mig då...?

Den enda jag vänder mig till för att själv lugna ner mig och få ventilera, det är min lillasyster, och min styvpappa ibland. Men han orkar oftast inte lyssna så länge. Men min lillasyster, hon är som jag, bra på att lyssna och att stötta. Medans jag är alla andras "psykolog", så är hon min. Den enda som orkar lyssna och verkligen bryr sig, den enda som tar sig tid fast hon själv är upptagen med kille, två barn och ett hushåll. Tack gode gud att jag har henne, hon är min "livlina". Är så tacksam för henne. heart

Men just nu är det knappt att jag vänder mig till henne heller så mycket, vill inte börda henne för mycket. Vill gärna inte börda andra överhuvudtaget egentligen, men jag måste också få prata av mig, ventilera, och nån att vända mig till för att få stöd, råd, omtanke och kärlek. Jag kan inte bara vara den som ger det till andra hela tiden, för det sliter ut mig och gör mig utmattad. Så jag ventilerar hos henne, och i denna bloggen. Att få skriva av mig, det gör mycket för mig. Det är en väldigt viktig och nödvändig ventil för mig. Och jag vet att det finns många andra som kan relatera till saker jag går igenom, hur jag har levt, och hur jag mår...för många av oss finns det. Alltför många.

Men nu ska jag faktiskt stänga ute omvärlden lite, bäst jag kan, och fokusera på mig och mitt. Det behöver jag, för en jävla gångs skull.

So...right now, I have no more fucks to give!

No! More! Fucks!

Bye for now. 

 

 

 

"I´ve No More Fucks To Give" - Thomas Benjamin Wild Esq.

 

 

 

 

 

 


       
2 Oktober 2020  | Lite allt möjligt | 0 kommentar
Namn:
E-post:
Webbplats:
Kom ihåg mig?
Din kommentar:
vilken färg har solen: (för att lura spam robotar)




hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Angelica Börgesson                                             Skaffa en gratis hemsida