Helt plötsligt insåg jag att jag inte kikat in här på ett halvår. Hur är det ens möjligt att tiden går så fort? Just här och nu, i skrivande stund, är vår värld ute i Europa förändrad. Jag trodde aldrig att jag som ung vuxen skulle sitta och vara rädd för att ett krig brutit ut i ett land i vårat Europa. Jag är orolig. Inte bara för vad som sker här och nu, utan också för vad som komma skall i framtiden. Det är en konstig värld vi lever i och om jag fick önska någonting, så hade det varit fred på vår jord och att droger inte existerade. Punkt.

Bortsett från detta så mår jag bra, och det har jag gjort väldigt länge. Jag känner att jag har växt så mycket i mig själv det senaste året. När jag tittar tillbaka på mig själv för bara ett år sen så märker jag vilken kvinna jag blivit och fortfarande håller på att bli. Jag börjar landa mer och mer i mig själv, mina prioriteringar och vad som får mig att må bra. Just nu ligger fokus på sparande samt inhandling av saker till min lägenhet som jag flyttar till i slutet av sommaren. Jag är taggad såklart, men jag lider även av separationsångest som redan nu smyger sig fram då och då. Men jag vänjer mig. En tjejresa till Marbella i sommar är bokad och vi blir ett stort tjejgäng som åker. Det ska bli så himla kul och jag kan knappt förstå att jag ska resa igen för första gången på 3 år. Vi håller alla tummar och tår för att det blir så.

Hösten och vintern har gått fortare än vanligt måste jag säga. Jag har tagit dagarna som de kommer och försökt att varva ned och njuta. Jag tycker ändå att jag lyckats med det.

Jag vill också passa på att tillägna ett litet stycke till en av mina absoluta favoritpersoner i hela världen. Han som är min bästa killkompis forever. Vi har nu känt varandra i 11 år och vi har så mycket minnen tillsammans, främst under gymnasietiden. Men det spelar ingen roll hur lång tid det ibland har gått innan vi har kontakt eller ses igen, för vi vet alltid vart vi har varandra. Vår relation är så speciell och jag älskar den för att den är det. Han är som min lillebror som jag älskar sönder. Som retas och skrattar. Men som också gör mig orolig enda in i själen när jag inte får tag i honom. Han är så fin och han är världens bästa människa <3