jag vill inte ha någon hjälp
jag kan klara mig själv..

allting känns så overkligt just nu,
känns som att det inte händer mig
men det är just det de gör.. jag får kämpa på och visa mig stark, även fast jag bara vill lägga mig ner på golvet och gråta stora floder.. kalla mig emo eller vad ni vill, men jag lovar att mer än hälften av er aldrig ens varit med om samma sak som jag varit med om under mitt liv.. det är inte så konstigt att jag mår som jag mår.. efter allt så har jag väldigt svårt att lita på folk och jag blir nojig för minsta lilla sak som jag tycker är lite konstigt, det är sjukt jobbigt och någonting jag försöker komma över, men det verkar inte gå min väg..
jag försöker se på mina problem och göra något åt dem, men det går inte, det är så otroligt svårt! så fort jag tänker på mina problem så faller jag bara ännu längre ner.. ja just nu känns det som att jag ligger på botten, det finns bara en som kan rädda mig och det är du..


snälla låt det fort gå över...