Startsidan Blogg Fotoalbum Gästbok
Debatt Topplistor Om mig Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<
Mars (2024)
>>


Kriget om Colypos krona ( Novell )

Del 1

- Timnor, frågade mor och såg förundrad på mig,
- Ja, vad är det, svarade jag och tittade över drakryggen.
- Vad ska du, frågade hon orolig när hon såg svärdet vid packningen.
- Jag fick medelande från huvudstaden, de behöver förstärkning stadsmuren, svarade jag och sadlade draken Jade.
- Men är inte kriget över än, sade mor förvånad,
- Näe den har bara just börjat, hej så länge kära mor, sade jag och hoppade upp på Jades rygg och lade lätt min hand på hennes fjälliga hals, då gjorde hon en kraftfull sprung upp i luften.
Hans mor såg honom försvinna i horisonten, hon bad inom sig att det inte var sista gången hon såg sin son vid livet.

Vi närmade oss snabbt huvudstaden, det dröjde inte länge för än vi såg slottet och dess mur som skyddade slottet och staden. Men det praktfulla slottet hade förlorat sin skönhet på de senaste dar av krig och elände, och av allt bombande.
Vi landade inne på slottsträdgården som hade blommat av all sorts vackra blommor från världen om, men nu var det en lerväling med döda och förruttnade kroppar. Allt vara döttstyst, inte änns fågelsång hördes, de som brukar aldrig vara tyst även om det regnar eller stormigt.
Jag gick längs stor gatan från slottet för att finna överlevande som jag kunde hjälpa, men jag bra fann döda kroppar ifrån både civila och soldater, stanken ifrån döda kropparna fick mig att må riktigt illa. Även Jade ryckte på nosen av stanken, plötsligt grep skräcken tag i mig, var är prinssesan Meorlly, är hon änns vid liv!
Plötsligt tvär stannade Jade och nosade på porten till värdshuset Vita enhörningen, hon morrade dovt.
- Det är någon där, morrade hon, jag gled ner för hennes rygg och gick in, Jade försökte ta sig också in men porten var för liten.
- Tyvärr vännen, du får stanna kvar här ute, sade jag och klappade henne på kinden innan jag gick in i mörkret.
- Var försiktigt, varnade Jade, jag vinkade till svar och smög mig tyst in jag hörde något eller några som rörde sig väldigt klumpigt. Jag drog fram svärdet, jag misstänkte att de här varelserna inte var människor, de var alldelse för stora och klumpiga för att vara mänskliga. Jag väntade tills de var så nära att jag nästa kunde röra vid de, jag skulle just göra en anfall när något slog till mig i huvudet och en illande smärta spred sig i kroppen och sen blev allt tyst...

Jag vaknade med en ryck när jag hade hört att något hade gått sönder det lät som glas, jag kände att jag hade en sådan huvudvärk och så kalt det var här inne. jag försökte resa mig upp men upptäckte att jag var i en cylinder av något slag, Jag tände mede handen och hittade det sprukna glaset som jag kunde lät sparka sönder, jag klättrade ut och såg att jag var i ett svagt belyst rumm med flera cylindrar men dem var tomma, vad gör jag i en tidfrysare, frågade jag mig själv. jag granskade rummet snabbt och såg att att en bit av taktet hade rasat och lagit sönder några cylindrar bredd vid mig, det var nära det, tänkte jag låttad.
Jag måste ta mig ut här ifrån och hitta Jade, jag såg en järndörr och knuffade upp den försiktigt, jag möte en kall vind med jord och mögel doft, jag måste befinna mig på någon källare men var, funderade jag.

Byggnade var så förstörd av kriget att det var nästan omöjligt att ta sig ut ur den, men den syn jag beskådade staden håll på krossa mig totalt av sorg. En gång i tiden hade staden blomstra av skönhet och glädje, men nu var det bara död och smärta kvar av staden och landet. Jag ropade på Jade men inget svar bara tystnaden svarade och det gjorde mig förtvivlad, hoppas det inte hade hänt henne något, bad jag. Jag bestämde mig för att ta mig till slottet men när jag hade tagit några steg så upptäckte jag till min skräck att istället flrat se colypos vit gula flaggor så jag Nircos blodröda flaggor, nej det kan inte vara sant att Nirco hade vunnit och errövrat Colypos som är världens mäktigaste länder, det är omöjligt colypos kan inte vara förlorade...

Mitt i min förtvivlan så smög sig en man, jag såg honom i ögonvrån men orkade inte bry mig. Men precis när han skulle slå ner mig med sina knyttnävar så hoppade jag undan och det retade honom väldigt mycket. Så han gjorte alla knepp han hade för att slå ner mig, men det störde mig att jag kände igen honom men minns inte var jag hade sätt honom förut, för hans ansikte var så väl dold med löver dragen luvan. Men han kanske är ifrån Nirco eller??
- Ge dig iväg främling, du har inget att göra här, sade han, näe han är ifrån Colypos , men det låter som en kvinna, vem är hon.
På avstånd kunde jag höra hovslag som kom i mot oss i en hög fart, den hemligfula kvinnan hörde det också och rusade in bland ruinerna, jag följde efter henne men jag stannade i skuggorna för att kunna se vad vi flydde ifrån.
Det var 4 riddare som red på svarta enhörningar och av deras flagga så tillhörde de Nirco. Då har verkligen kung Demon erövrat Colypos, men allt det här kan ju inte vara för att han ville gifta sig med prinssesan Meorlly eller?

Ja vad det än var så kan jag inte göra något för tillfället, måste finna hjälp, kanske kan den mystiska kvinnan hjälpa mig, var försvann hon någon stanns. Ja justet mot värdshuset. jag följde vägen mot värdshuset men smög mig så tyst jag kunnde, Värdshuset såg precis som vanlig förutom att det fanns väldigt många bevingade hästar, jag fick syn på 3 svarta bevingade hästar som jag kännde igen på något sett. jag smög mig fram till de, då så en av de mig och såg riktigt stor ögd på mig,
- Vem är ni, vägade de fråga mig,
- nja jag kan inte svara den saken, är ni ifrån colypos eller nirco, frågade jag de.
- Är du knepp eller, vi är inte ifrpn Nircos utan ifrån Colypos såklart, sade han stöt,
- Du ser väldigt bekant ut,viskade en av de
- ja det gör du, du liknar väldigt mycket Timnor, viskade en.
- Men han är väl död sen länge, suckade de sorgsan.
- Ant, Mio och Liermie är det verkligen ni, sade jag lycklig när jag kännde igen mina gammla vänner.
- Timnor, du lever, sade Ant så lyckligt att han råkade gnäga till,
- tyst med dig tokstoll, om du ionte vill locka hit soldaterna, morrade Mio surt.
Men det var försent soldaterna var redan på väg mot de,
- Timnor göm dig i höet fort, beordrade Liermie. jag slängde mig ner i höet och försökte göra mig så tyst och liten som möjligt. Soldaterna kom fram till hästarna och röt åt de att var tyst annars skulle de bli köttlimpa och serveras på deras bord på middag. en av soldaterna råkade trampa på min hand och jag var tvungen att bita mig själv i läppen för att inte göra något ljud ifrån mig.
- Du Toy hörde nu något, frågade den enna soldaten,
- Ja det kom ifrån höet, kanske är det en spion, grymtade han och drog fram sitt svärd och skulle sticka igenom höet för att döda offret. Jag såg att det här kunde vara slutet om jag lång kvar men om jag försvarade mig skulle det locka till sig fler soldater och då var det ute med både mig och mina bevingade vänner....



17 April 2007  | Novell | 2 kommentarer
Wow inte visste jag att du kunde skriva så bra, nice girl ^^,
Skrivet av Jeo Williams den 19 April 2007 19:15
Men vad har hänt, det måste har hänt något när lilla Fröken författare vågar vissa sina novell. Inte dåligt tjejen jag sa att du har talang för skrivande
Skrivet av Malin Wang den 19 April 2007 18:17
Namn:
E-post:
Webbplats:
Kom ihåg mig?
Din kommentar:
vilken färg har solen: (för att lura spam robotar)




hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Anchee Moon                                             Skaffa en gratis hemsida