Det var denna magnifika elefanttjur som fångade min fascination i Ngorongorokratern i Tanzania. Jag trodde inte längre att det gick bjässar som denna med så praktfulla betar på jordens yta. När jag några dagar senare besökte Lake Manyara National Park och fick se en stor hjord med elefanter i alla åldrar, såg de skador en stor koncentration åsamkar vegetationen och hörde om hur de visa matriarkerna förde sina flockar till vatten längs gamla vandringsleder vid svår torka, ja då ville jag lära mig mer! En svensk professor i ekologi, verksam vid Trondheims universitet berättade med värme om sitt favoritdjur – elefanten, som han lärde känna under sina år i Botswana. Nu bor han från och till i Serengeti och är omgiven av lejon, leoparder, geparder, giraffer, gnuer, noshörningar mfl. Ändå var det elefanten som fångat hans hjärta. Motivationen var enkel. Dessa djur är kontrasterna personifierad. De har ett rikt socialt liv. Mödrarna investerar mycket i varje avkomma och lägger stor möda på att lära kalven livets skola. De kan bli mycket gamla (60-70år) och är väldigt kloka djur. De besitter en brutal råstyrka med vilken de kan fälla träd samtidigt som deras snabel är känslig. 40-50 000 muskler ser till att finmotoriken är något utöver det vanliga. Huden är tjock och rynkig, men ändå känslig för sol och de kan ta sig fram nästan ljudläst på sina platta fötter trots sin imponerande massa.
I Tarangire NP i Tanzania där elefantstudier gjorts har man funnit att de hjordar med äldre matriarker har fördelar ff de som har en yngre ledare. De yngre är tvungna att ta över ansvaret tidigt då äldre ledare fallit offer för tjuvskyttar. De tenderar att stanna inom parken vid svår torka vilket får till följd att många flockmedlämmar går under. Grupper ledda ev en äldre ko ger sig av och hittar vatten på annat håll utanför parken, platser dit den gamla matriarken lärt sig att hitta till av sina tidigare flockledare. Numera går dessa leder ofta genom uppodlad mark och konflikten med människan är påtaglig.
Jag hade tur och fick kontakt med Sumolya, en gästföreläsare från Thailand, som forskat på elefanters reproduktion. Hon var villig att bli min handledare i examensarbetet, som kommer att handla om elefanters välfärd i Thailand.
Det har funnits 365 olika elefantarter på Jorden. Idag finns bara den afrikanska (Loxodonta africana), den indiska (Elephas maximus) och den mindre skogslevande elefanten (Loxodonta cyclotis) kvarkvar. Den thailändska elefanten (Maximus indicus) har tämjts i nära 4500 år och användes till en början som transportmedel, därefter i krig och senare som arbetsdjur inom skogsavverkningsindustrin. Tack vare sin styrka och nytta för människan blev den en viktig religiös symbol. För 40 år sedan fanns uppskattningsvis 11 000 elefanter i Thailand. Nu finns ca 5000 kvar varav ca hälften är tama. Elefanternas naturliga miljö är numera inskränkt till mindre naturreservat utan förbindelse emellan. Försök har gjorts att bygga ”korridorer” mellan dessa naturområden för att underlätta migration, men konflikten mellan elefanter och människor ökar i takt med att mer jord odlas upp. Detta skapar ett begränsad genetiskt urval för kommande generationer och elefanten står med på IUCN:s (International Union for the Concervation of Nature) lista över de mest hotade arterna.
Idag är skogsavverkningen starkt reglerad och 1989 blev det illegalt för elefanterna och deras skötare (mahouts) att arbeta i skogen på grund av att de minskande skogsarealerna skapar stora erosionsproblem. Detta fick till följd att elefantskötarna och deras djur blev arbetslösa i stor utsträckning. För att hitta en nisch där de kan överleva har många elefantskötare inriktat sig på turismen som inkomstkälla. Elefanterna koncentreras till städerna där turisterna finns, en miljö mindre lämpad för elefanter.
Elefanten är således en resurs i Thailand som håller på att bli ett bekymmer i takt med att deras naturliga habitat minskar till följd av mänsklig aktivitet.
Tanken är att studera elefanternas situation i Thailand och ta fram strategier för hur elefanten kan bli en hållbar resurs i det thailändska samhället. För att kunna göra det behöver man studera elefanternas beteende och välfärd när de hålls under olika förhållanden.
Studien är tänkt att äga rum på 3 olika platser i Thailand där elefanthållningen skiljer sig åt.
1) Thai Elephant Conservation Center i Lampang. Här finns ca 90 elefanter som fortfarande används i skogsbruket, men också som riddjur för turister. Även forskning bedrivs här. Intill ligger ett elefantdjursjukhus och ett räddningscenter för övergivna och sjuka elefanter.
2) Ayudhaya Elephant Camp norr om Bangkok. Här finns ca 120 elefanter som används inom turistnäringen som riddjur. De hålls i rasthagar och all mat och vatten måste transporteras till elefanterna då centret är beläget i stadsmiljö.
3) Surin Elephant Community i östra Thailand. Här äger lokalbefolkningen 1-3 elefanter per familj som de har hemma och tränar. De samlas sedan för att delta i olika ceremonier och uppvisningar.
Som ett första led i arbetet har ett beteende protokoll arbetats fram och jag besökte Kolmården- och Borås djurpark för att studera elefanterna och utvärdera arbetsmetoden.
