Idag känner jag att jag längtar otroligt mycket tillbaka till mitt sommarparadis som jag inte fått besöka i år.
Det ligger i byn Långå, ungefär mitt i härjedalen, och är en riktigt utopie för fiskeälskare som mig och min far. Det kanske man inte tror när man ser på mig, men så är det. Att hyra en liten stuga som vi alltid gör är helmysigt. Ljusnan som flyter förbi tio meter nedanför och solnedgångerna mellan fjälltopparna vid sjön, kan det bli mer romantiskt? Fast det spelar ju ingen roll, för jag är ju helt ensam med familjen, eller delar av den, där uppe. och jag skulle sakna dig något otroligt om jag åkte, det gör jag alltid.
Att jag nu får stanna hemma i sommar känns lite ledsamt, jag menar jag har trots allt varit där sedan jag var ett eller två år, jag är praktiskt taget uppväxt med det, klart jag saknar det.