och då menar jag inte fysiskt, utan psykiskt. Människor som man träffar kommer och går i ens liv och vissa består under en längre tid. Förhoppningsvis hela ens liv.. Ibland finns dem nära i ens tankar och ibland fysiskt nära. Det är så frustrerande att inte kunna få träffa vissa personer så som man vill på grund av avstånd. Det gör ont i hjärtat att inte finnas nära en person som behöver en kram, eller bara kunna sitta och prata.
Idag fick jag ett underbart meddelande från en nyfunnen vän. Jag blev berörd nästan till tårar och vill så gärna krama om. Problemet i detta är avståndet..USA - jag blir tokig. Måste, måste, måste dit..och det snart.
Nu ska jag hoppa in i duschen och fräscha till mig. Sedan blir det en tur till stan och fika med S och J. Mysigt ska jag ha det.