|
|
|
|
|
Må
|
Ti
|
On
|
To
|
Fr
|
Lö
|
Sö
|
| | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | |
| |
April (2024) |
|
|
|
|
| (1) |
|
| (1) |
|
| (1) |
|
| (1) |
|
| (1) |
|
| (1) |
|
| (1) |
|
| (1) |
|
| (1) |
|
| (1) |
|
| (1) |
|
| (1) |
|
| (1) |
|
| (1) |
|
| (1) |
|
| (1) |
|
| (1) |
|
| (1) |
|
| (2) |
|
| (2) |
|
| (1) |
|
| (1) |
|
| (2) |
|
| (1) |
|
| (2) |
|
| (2) |
|
| (1) |
|
| (1) |
|
| (1) |
|
| (1) |
|
| (2) |
|
| (3) |
|
| (4) |
|
| (5) |
|
| (5) |
|
| (1) |
|
| (5) |
|
| (2) |
|
| (2) |
|
| (1) |
|
| (1) |
|
| (3) |
|
| (2) |
|
| (2) |
|
| (6) |
|
| (2) |
|
| (9) |
|
| (2) |
|
| (4) |
|
| (8) |
|
| (4) |
|
| (6) |
|
| (2) |
|
| (5) |
|
| (4) |
|
| (2) |
|
| (2) |
|
| (2) |
|
| (2) |
|
| (2) |
|
| (4) |
|
| (3) |
|
| (2) |
|
| (6) |
|
| (4) |
|
| (17) |
|
| (12) |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| Inlägg: 183 |
| Kommentarer: 159 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
 |
det stora gula huset
jag ger inte så mycket uppmärksamhet, du stora gula hus. Men du har gett mig en del. Jag har gått runt dig, jag har varit i dig och jag har tänkt på dig. Suttit och betraktat dig på håll. En gång bodde vi grannar. Du fanns där på andra sidan kanalen och jag kände mig så lycklig. Inte bara för att du var ett stort gult hus. Utan för att du innebar frihet för mig. Det finns något fint med dig, där du ligger vid kanalen och bara är. Alla människor du burit. All kärlek du inneburit. Jag vet att du bär historier och åter historier. Jag känner bara till ett fåtal. Knappast några. Mörker och ljus allt finns i dig. Du har en släkting, ute på landsbygden. Jag hälsade på där en gång. Där var rummen i stort sett tomma. Allt var tyst, blekt och ödsligt. Men ändå vackert och spöklikt. Där ryms hemskheter, hemskheter som jag inte tror att det ryms i dig. Jag känner dig inte så väl som jag kanske borde. Även om vi känt varandra i knappt två år. Men det har varit fina år. Åh, du är så vacker, du är så fin. Du speglar dig i vattnet bredvid dig. Du ligger där majestätiskt bredvid andra mindre hus. I dina gångar har jag sprungit, lekt och skrattat. Jag har svettats och övat. Jag har gjort vad som förväntats av mig och sådant som inte förväntats. Jag har ritat, målat och skapat. Jag har varit fantastisk och jag har varit mer än jag trott mig kunna vara. Men framför allt har du inneburit möten men sådana som är lika mig, och väldigt olika. Framförallt har mötena fått mig förstå och förändra. Det har fått mig att bli annorlunda och bli den jag skulle ha varit för länge sedan. Du, har varit mer än ett hus för mig. Du har varit ett hus med glädje och slit och frenesi. Du har varit ilska, lycka och kärlek och så oerhört mycket mer. Så du gula hus, jag har aldrig egentligen tackat dig. Inte på riktigt. Men nu gör jag det, tack du stora gula hus. Du är med mig.
/Linda
|
|
21 Augusti 2007
| folkhögskolevibbar
| 0 kommentar
|
|
|
 |
|
