Just nu känns livet väldigt pissigt. Trodde att jag hade en ganska hård uppbyggd fasad, men den rasade totalt då jag fick reda på saker o ting som jag inte alls var förberedd på. Nu har jag tappat motivationen. Jobbig dag och allt känns bara så hopplöst. Ska detta aldrig gå vägen? Vilken väg är det jag egentligen ska gå? Känns som att vad jag än gör så blir det fel.. Trodde inte jag kunde gråta, men uppenbarligen kan jag det.

På lördag kommer älskade söstra mi och hälsar på. Lovely.